logo

Carlotta - the museum database

OBJTXTUtställningstext - Skolplanschen

CountValue
11654 valde drottning Kristina att abdikera. Händelsen skedde på Uppsala slott. Som efterträdare hade hon valt sin kusin, den blivande kung Karl X Gustav. Eftersom kronan gavs till en kusin förblev makten inom släkten. Planschen föreställer drottning Kristina omgiven av en samling män. Hon står på ett podium och i händerna bär hon kronan på en kudde. Hon räcker den till en äldre man som kan vara rikskanslern Axel Oxenstierna. Till höger om henne står tronföljaren Karl Gustav. Båda kungligheterna har på sig mantlar kantade med hermelinskinn. Framför drottningen ligger spiran och riksäpplet på ett lågt bord. Drottning Kristina (1626–1689) var drottning av Sverige från 1632 och regerande från 1644 till 1654. Hon avsade sig kronan för att bli katolik. Enligt lag måste den svenska regenten att vara protestant. Drottning Kristina är unik i svensk historia. Att abdikera på grund av en annan religionsuppfattning är ovanligt även internationellt. Bildens komposition visar hur hon fortfarande är upphöjd över de andra, trots att hon tagit av sig kronan. I bakgrunden hänger porträtt på hennes föräldrar, för även om Kristina var en abdikerad drottning var hon för alltid dotter till en hjältekonung. Drottning Kristina har blivit viktig också för att hon abdikerade under fredliga former och inte på grund av någon skandal eller misstag. På så vis har hon ändå varit en symbol för en tidigare idé om kvinnlig dygd. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.
1Den 16 juni 1560 håller Gustav Vasa sitt avskedstal till rikets ständer, alltså motsvarigheten till riksdagen. Han tackar folket för att de velat upphöja honom till kunglig höghet och stamfader. Han tackar också för trohet och bistånd till regeringen samt nåd och välsignelse för Guds ord och kunskap. Planschen visar kungen sittande på sin tron, mitt i bild. Han har långt vitt skägg. Bredvid tronen står sönerna Erik och Johan (med kronor) samt Magnus och Karl. Alla har mantlar med hermelinbrämad krage, vilket var ett kungligt privilegium. I rummet finns också en stor grupp män som lyssnar, flera med huvudena sänkta. Vid den här tiden var Gustav Vasa märkt av ålder. Handen är utsträckt i en välsignande gest och han ser gammal ut men inte bruten. I verkligheten var kungen svårt plågad av gikt och ruttna tänder. I sitt tal såg han tillbaka på sin regeringstid och godkände formellt sitt testamente. Han jämförde sig själv med en sentida kung David som fått en kallelse av Gud att rädda landet från den onde danske kungen. I bilden framträder tanken om en landsfader, älskad och vördad av sitt folk. Gustav Vasa avled 29 september samma år, 64 år gammal. Scenen utspelar sig 1560 men sönerna Eriks och Johans kronor på bilden är baserade på arvfurstekronorna som Gustaf III lät göra till sina bröder inför sin egen kröning 1772. Kungens krona liknar Erik XIV:s och Maria Eleonoras kröningskronor, som båda användes av kungar och drottningar vid kröning långt fram i tiden. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.
1Den 8 och 9 november 1520 skedde det som idag kallas för Stockholms blodbad. I bakgrunden fanns maktkamper mellan kyrkan och adeln i Sverige och styrande i Sverige och Danmark. Efter att ett fältslag i januari kröntes den danske kungen Kristian II till kung även i Sverige. Samtidigt anklagades flera av de mäktigaste svenskarna för kätteri och illojalitet mot den nye kungen. Detta var anledningen till att de fängslades och avrättades, trots att kungen hade lovat att allt gammalt skulle vara glömt. Planschen visar en dramatisk scen. Svärdet är höjt och snart kommer en av biskoparna att halshuggas. Dramatiken ökas av att det ligger döda kroppar på marken, även om biskoparna enligt historien var de första att dödas. I Stockholms blodbad dödades flera män ur makteliten. Kanske var det till och med detta som gjorde det möjligt för den unge Gustav Vasa att sedan kliva fram och bli kung? Hans far och två morbröder halshöggs, hans mor och tre systrar hamnade i fängelse. Händelsen är central i förståelsen för senare historia och för berättelsen om Gustav Vasa. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.
1Den här delen av utställningen handlar om bilden av historien utifrån planscher med 1500- och 1600-talens svenska kungar och drottningar.
1Dimman stod tät vid slagfältet vid Lützen 1632. När dimman lättade något kommenderade Gustav II Adolf smålänningarna att följa honom. Dimman tätnade igen och kungen träffades i armen av fienden. Han tog stora risker och kom bort från sina män och allt längre in bland motståndarna. Hästen träffades i halsen av ett skott och kungen fick ett skott i ryggen och ett stick i bröstet. När han låg på marken sköts han i tinningen och avled. Skolplanschen visar en stridsscen. I förgrunden håller den dödligt sårade kungen på att falla av sin häst men hålls upp av en av sina män. Omkring dem finns stridande eller sårade män och på marken ligger döda och skadade. Kungens kläder på bilden stämmer någorlunda väl överens med verkligheten. Under trettioåriga kriget användes dock inte heltäckande rustningar, och på huvudet bars hatt, inte hjälm. Att Gustav II Adolf var mycket närsynt bidrog till att han kom ifrån sina män. Andra orsaker var dimman och krutröken som skymde sikten, och att hans nya häst Streiff var lite för stark. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.
1Efter en månad på flykt genom Dalarna står Gustav Eriksson, senare Gustav Vasa, utanför Mora kyrka och talar till folket. Året är 1520, det är juldag och han vill ha dalkarlarnas hjälp och stöd i kampen mot Kristian II. Moraborna tvekar, så Gustav fortsätter sin flykt mot norska gränsen. När de senare får höra om kung Kristians många avrättningar och hans beslut att avväpna bönderna och låta dem betala extra skatt ändrar de sig. Två män på skidor kommer ikapp Gustav i Sälen. I mitten av planschen står den blivande kungen. Han är ung och stark och talar med kraft till folket. Bilden visar det stöd Gustav Vasa får. De två männen i främre delen av bilden är vittnen till hela händelsen. Händelsen är central i myten om Gustav Vasa, mannen av folket. Han lyckas under svåra omständigheter samla stöd i Dalarna och bli utsedd till hövitsman där trots att han bara är 24 år. Detta blir en del i berättelsen om den kraftfulle Gustav Vasa. Bilden ger en föraning och förklaring till senare händelser i kungens liv och Sveriges historia. Det var i Mora som upproret som skulle avsätta Kristian II startade. Och det är mellan Sälen och Mora som skidtävlingen Vasaloppet nu äger rum. Förlagan är okänd, men planschen liknar målningen Gustav talar till dalkarlar i Mora av historiemålaren Johan Gustaf Sandberg. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.
1En målning av en händelse som troligen aldrig ägt rum. Klas Fleming var ståthållare i Finland och en av Hertig Karls – den blivande Karl IX:s - starkaste motståndare i maktkampen med Sigismund. Efter slaget vid Imola 1597 insjuknade han och dog. Kort efter Flemings död erövrade Hertig Karl Åbo slott där Flemings änka Ebba Stenbock nu styrde. Fleming hade ännu inte begravts och enligt en anekdot ska Karl ha öppnat kistan i slottskapellet för att kontrollera att hans fiende verkligen var död. När han såg att det var Karl Fleming som låg i kistan ska han ha dragit honom i skägget och sagt: ”Om du hade levat nu hade ditt huvud inte suttit säkert”. Ebba Stenbock ska då ha svarat: ”Om min salig herre hade levat hade Hans Nåd aldrig kommit härin.” Planschen visar ett kapell med en sarkofag i mitten. Där ligger liket av Klas Fleming i en öppen kista. Till höger står Ebba Stenbock och en av hennes döttrar i sorgdräkter. I bakgrunden syns två sorgklädda tjänare och några soldater. Centralgestalten är Hertig Karl i full stridsutrustning med knähöga stövlar. Hertig Karl rycker Klas Fleming i skägget. Två år senare lät hertig Karl avrätta Klas Flemings och Ebba Stenbocks 21-årige son och därmed dog den delen av ätten ut. Det är denna och andra händelser som har påverkat vår bild av Karl IX. På ett sätt har konstnären läst historien från fel håll, och byggt in framtida känslor mellan hertig Karl och Ebba Stenbock i en händelse som troligen alltså aldrig inträffat. Det är värt att fundera över att varför det gjorts en skolplansch över en fiktiv händelse, målad av en konstnär på 1800-talet. Kanske har planschen använts till att diskutera källkritik – om inte, har den bidragit till att förvanska vår kunskap om vad som hände på Åbo slott 1597. Även om konstnären målade en händelse som aldrig inträffat försökte han på andra sätt få sin tavla så autentisk som möjligt. Han lade ner stort arbete för att hitta en rätt miljö och tidsenlig sorgklädsel på kvinnorna. Plansch av Albert Gebhard signerad 1905, efter målningen Hertig Karl skymfande Klas Flemings lik av den finländske konstnären Albert Edelfeldt 1878. Ur serien Finska historiska väggtavlor.
1Erik XIV står inför beslutet att skriva under dödsdomen för flera svenska adelsmän, däribland några av ätten Sture, som sitter fängslade i väntan på att dömas. Året är 1567 och adelsmännen kommer senare att dödas i de så kallade Sturemorden. Själva scenen är en koncentrerad version av en längre berättelse. I planschens mitt finns den ångestfyllde och grubblande kungen Erik XIV klädd i rött och med ett papper i handen. Han sitter på golvet och lutar sig mot sin älskarinna och blivande hustru Karin Månsdotter, som är helt klädd i vitt. Hon håller hans hand i sin och ser förskräckt på kungens åklagare Jöran Persson. Persson är helt svartklädd och delvis dold i skuggor. Han tittar ilsket på henne och räcker en gåspenna mot kungen. Konstnären vill skildra den dramatiska stunden och visa kampen mellan det goda hos den unga Karin Månsdotter och det onda i form av Jöran Persson. Han visar ångesten hos Erik som tror sig utsatt för en konspiration och förstärker den genom färgvalet rött-vitt-svart. Motivet framställer Karin Månsdotter i en oskyldig roll, inte som en farlig förförerska som förvridit huvudet på kungen, vilket var en bild som förr var vanlig. Konstnären har istället tagit fasta på att Jöran Persson stod bakom flera att de beslut med dödlig utgång som Erik XIV skrev under. Senare historieskrivning har visat att Persson i högsta grad drev på eller uppmuntrade kungen i flera av de frågor som sedan gjorde att Erik XIV kom att fängslas. Målningen är på många sätt tidstypisk i skildringen av kampen mellan gott och ont, oskyldig och beräknande, ljus och mörker. Erik XIV avsattes 1568 av sina bröder Johan och Karl. Ett skäl var att han led av psykisk ohälsa och paranoia. Ett annat var att han gift sig med en frilla (en av hovet godkänd älskarinna), Karin Månsdotter. Hon var dotter till en fångvaktare på slottet Tre Kronor och 15 år när kungen, då 32, fattade tycke för henne. Hon sägs ha haft en lugnande inverkan på honom. Erik XIV mördades med arsenik i fängelse 1577. Karin Månsdotter fick en gård i Finland där hon levde ett stillsamt men välbärgat liv fram till sin död 1612. Jöran Persson var inte adlig, men blev Eriks högra hand och procurator, åklagare i Höga Nämnden. Han var hatad av många och framförallt av adeln. Den mörka bilden av Jöran Persson har formats efter hans död av hans värsta fiender. I samband med att Erik avsattes torterades, avrättades och styckades Jöran Persson. Förlagan till planschen är en oljemålning av Georg von Rosen från 1871, som finns på Nationalmuseum. Ur serien Svenska historiska tavlor, 1932.
1Erik XIV var kung i Sverige 1560 till 1568. Den svartvita planschen visar Erik XIV från låren och upp. Han är klädd som fältherre i en rustningsliknande svart överdel med mönster. Hans svärd sticker fram till höger och i vänster hand håller han sin kommandostav. Han har kort hår och ett skägg som delas i två flikar längst ner. Under porträttet finns Erik XIVs namnteckning, regeringsår och valspråk: ”Gud giver åt vem han vill.” Erik XIV var den äldste av Gustav Vasas söner och i allra högsta grad aktiv i en maktkamp med två av sina halvbröder. Det har ofta diskuterats om eller i vilken grad han var galen. Men han hade också en tydlig agenda. Erik XIV ville göra Sverige till en modern monarki och var väl medveten om hovtrender runt om i Europa. Porträttet är inte daterat, men Erik ser ung ut. Han blev kung när han var 27 år och regerade i åtta år. Porträttet bör därför vara målat någon gång under 1560-talet. Det sägs att Erik XIV var modemedveten och noggrann med hur han tog sig ut. Bilden visar en ung kung på höjden av sin makt, elegant klädd. Han är bildad och beläst. Medaljongen visar på hans astrologiintresse, medan kläderna och svärdet visar att han är beredd för strid. På skolplanschen är tryckt ”konstnär okänd” men det har senare visat sig att porträttet målades av Domenicus ver Wildt. Han var från Nederländerna och arbetade i Sverige mellan 1556 och 1566. På originalet som är i färg syns kungens berömda röda skägg tydligt. Erik föddes 1533 och avled 1577. Han efterträdde fadern som kung men avsattes av sina halvbröder Johan och Karl och förgiftades sedan med arsenik i fängelset på Johan III:s befallning. Erik fick fyra barn inom äktenskapet med Karin Månsdotter och fyra barn med älskarinnor. Ur serien Sveriges konungar och regerande drottningar, 1910.
1Ett historisk ögonblick? Historiemåleri, att måla olika historiska händelser, var populärt i Europa under 1800-talet. Det var en del av nationalromantiken. Händelser som ansågs viktiga i ett lands historia valdes ut som motiv. Tavlorna gjordes ofta väldigt stora för att betraktaren skulle känna sig liten inför historien, ödmjuk inför stora händelser och inte glömma bort dem. I bildens centrum ställdes gärna en namngiven person. Eftersom det även handlade om att föra berättelsen vidare var det vanligt att måla in vittnen i händelsen. Vittnena skulle också öka betraktarens känsla av att stå bredvid och bevittna det historiska ögonblicket. Namnet historiemåleri behövde däremot inte betyda inte att händelsen överhuvudtaget hade inträffat på riktigt. Det var också vanligt att koncentrera en hel berättelse till en enda bild: slaget vid Lützen, drottning Kristinas abdikation. Fantasi blandades med naturtrogna detaljer. Skolplanscher med historiska händelser var ofta baserade på tavlor av kända konstnärer. Miljöskildringar utan namngivna personer gjordes istället direkt som skolplanscher.
2Ett historiskt ögonblick? Historiemåleri, att måla olika historiska händelser, var populärt i Europa under 1800-talet. Det var en del av nationalromantiken. Händelser som ansågs viktiga i ett lands historia valdes ut som motiv. Tavlorna gjordes ofta väldigt stora för att betraktaren skulle känna sig liten inför historien, ödmjuk inför stora händelser och inte glömma bort dem. I bildens centrum ställdes gärna en namngiven person. Eftersom det även handlade om att föra berättelsen vidare var det vanligt att måla in vittnen i händelsen. Vittnena skulle också öka betraktarens känsla av att stå bredvid och bevittna det historiska ögonblicket. Namnet historiemåleri behövde däremot inte betyda inte att händelsen överhuvudtaget hade inträffat på riktigt. Det var också vanligt att koncentrera en hel berättelse till en enda bild: slaget vid Lützen, drottning Kristinas abdikation. Fantasi blandades med naturtrogna detaljer. Skolplanscher med historiska händelser var ofta baserade på tavlor av kända konstnärer. Miljöskildringar utan namngivna personer gjordes istället direkt som skolplanscher.
1Gamla latin, Skolmuseets hem från 1923 till 1968. Huset - som syns mitt i bild - fick sitt namn efter att Göteborgs högre allmänna latinläroverk 1919 flyttat till nya lokaler. När fotot togs 1935 användes huset av Göteborgs skolförvaltning, som erbjudit Skolmuseet rum i husets översta våning. 1968 lämnade skolförvaltningen Gamla latin för nybyggda kontorslokaler vid S:t Sigfridsgatan i Skår. Skolmuseet fick packas ner medan man väntade på besked från förvaltningen om ett nytt hem för samlingarna.
1Göteborgs stadsmuseum blev till genom en sammanslagning av 6 museers samlingar. Ett av museerna var Göteborgs skolmuseum, som fram till 1991 drevs av Sällskapet för folkundervisningens befrämjande i Göteborgs stift. När skolmuseet öppnade lördagen 22 maj 1909, var syftet att visa upp nya och bra pedagogiska lösningar – de senaste skolböckerna, tåliga och bekväma skolbänkar, praktiska kartställ eller annat nytt och intressant för skolan. Idén hade Sällskapet fått från Göteborgs Museum, som redan 1862 fick en skolmuseiavdelning. Denna lades ner på 1890-talet, men hade väckt mersmak hos medlemmarna i Sällskapet. Många var lärare eller rektorer, och visste nyttan med att kunna titta på och pröva läromedlen innan man köpte dem. Därför beslöt Sällskapet starta ett skolmuseum. Även läromedelstillverkarna gillade skolmuseet. Under många år försåg förlagen museet med gratis exemplar av utgivningen, och nämnde till och med sin reklam att nyheterna gick att studera på museet. Till att börja med fokuserade Skolmuseet på geografiämnet. Sådan undervisning krävde förstås kartor. I geografin användes också natur- och miljöskildringar från olika länder, målningar eller fotografier som tryckts upp som plansch. 1911 bestod ungefär 2/3 av samlingarna av skolplanscher. Många var rullplanscher, dvs papper monterat på en mjuk väv, fäst på en pinne som planschen kunde rullas upp på. Merparten av planscherna i samlingen idag är dock av papper monterat på hårdpapp, en tåligare lösning som både kunde hängas upp och ställas fram. Idag är skolsamlingen över 100 år. Det är länge sedan den användes enbart för att presentera nyheter. Redan på 1950-talet hade flera av läromedelstillverkarna skaffat sig egna utställningslokaler, och museet fick allt mindre nyheter. Skolmuseet blev istället ett museum på riktigt, med fina historiska samlingar att visa upp. Sällskapet för folkundervisningens befrämjande i Göteborgs Stift Sällskapet är en ideell förening som stödjer skola och undervisning, grundat 1824 efter en förebild i Stockholm. Vid denna tid var det inte lag på att alla barn skulle gå i skolan. Man lärde sig det som kyrkan krävde, men inte mer. Sällskapets syfte var att bidra till att så många barn som möjligt fick en utbildning. Man satsade på växelundervisningen, som 1824 var en av de billigare undervisningsformerna. En växelundervisningsskola kunde ha en lärare för hundratals skolbarn, eftersom en del av eleverna också fick vara extralärare. När folkskolan infördes 1842 var växelundervisningen så gott som försvunnen. Sällskapet fortsatte stötta folkundervisningen genom en lång rad projekt och personer. Det mest varaktiga bidraget är nog Göteborgs skolmuseum, som Sällskapet drev till och med 1990. Göteborgs kommun hade länge stöttat verksamheten ekonomiskt, och tog över driften från och januari 1991. Som vänförening till Stadsmuseets skolsamling har Sällskapet medverkat till att samlingen kunnat uppordnas och registreras och bidragit till att ett flertal utställningar om skola och undervisning kunna sättas upp. I samband med Skolsamlingens 100-årsjubileum 2009 lät man dessutom ge ut boken Hundra år i skolans tjänst om Skolmuseet och dess verksamhet. Vid sidan om Skolsamlingen stödjer Sällskapet även annan folkbildande verksamhet. Så hålls till exempel föredrag i varierande ämnen vid de årliga mötena. Föreningen är öppen för alla intresserade – kontakta gärna Sällskapets styrelse för mer information. www.folkbildningssallskapet.se www.skolmuseet.se
1Gustav II Adolf var kung i Sverige 1611 till 1632. Den svartvita planschen visar kungen från höften och uppåt. Han har på sig hatt och en så kallad polsk dräkt. Kappan har vita broderier och kyller, en underrock gjord av älgskinn. I högra handen håller han en käpp. Vid hans vänstra sida sticker svärdet fram under kappan. I bakgrunden syns en nybyggd bro i Frankfurt am Main. Under bilden finns Gustav II Adolfs namnteckning, regeringsår och valspråk: ”Ära vare Herren, de sinas tillflykt.” ”Med Gud och segrande vapen.” ”Gud med oss.” Gustav II Adolf beskrivs av sin samtid och i historieskrivningen som protestantismens försvarare i Europa under 1600-talet, och han var definitivt protestant. Men fälttågen i Europa var också en del i hans plan att göra Sverige till en stormakt. Kungens ambitioner innebar stort mänskligt lidande och utsatte landet för en ekonomiskt pressad situation. På skolplanschen är tryckt ”konstnär okänd”. Enligt Skoklosters slott som äger förlagan är oljemåningen gjord av far eller son Matthäus Merian, möjligen av sonen efter ett kopparstick av fadern. Matthäus Merian den äldre och den yngre var schweizisk-tyska kopparstickare och förläggare. Porträttet visar kungen när han var i Augsburg. Bilden av Gustav II Adolf blev viktig i svenskt historieberättande. Där sågs han som hjältekonungen, en martyr som dog för det som uppfattades som den rätta tron – protestantismen. Efter Gustav II Adolfs död uppstod en rad olika reproduktioner med hans porträtt, bland annat glas med hans bild på, tavlor, tallrikar, bägare och kannor. Han är också den ende regent i Sverige som officiellt hedrats av den svenska riksdagen med epitetet ”den store”. Det skedde 1633. Gustav Adolf föddes 1594 och dog 1632, i slaget vid Lützen. Han var son till Karl IX och Kristina av Holstein-Gottorp. Han har blivit internationellt känd som fältherre och var den som grundlade det svenska stormaktsväldet. Han grundade flera nya svenska städer, bland dem Göteborg 1621. Han fick ett överlevande barn, dottern Kristina, i äktenskapet med Maria Eleonora av Brandenburg och en son med en älskarinna. Kristina blev drottning av Sverige. Ur serien Sveriges konungar och regerande drottningar, 1910.
1Gustav II Adolf var kung i Sverige 1611 till 1632. Planschen visar ett porträtt av Gustav II Adolf. Teckningen är sepiafärgad. Kungen syns från midjan och uppåt och är iförd rustning. Han har mustasch och ett kort spetsigt skägg. I handen håller han sin kommandostav, ett befälstecken för en högre militär befälhavare. Gustav II Adolf var väldigt närsynt, och en av hans kommandostavar fungerade även som kikare. Den var gjord av en papprulle med en lins i vardera änden. Troligen var den inte speciellt effektiv som synhjälpmedel. Gustav II Adolf beskrivs som protestantismens försvarare i Europa under 1600-talet, och han var definitivt protestant. Men fälttågen i Europa var också en del i hans plan att göra Sverige till en stormakt. Kungens ambitioner innebar stort mänskligt lidande och utsatte landet för en ekonomiskt pressad situation. Planschen är ett tecknat original av den danske konstnären och teckningsläraren Lauritz Baltzer. Bilden är troligen baserad på ett kopparstick av den flamländske konstnären Paulus Pontius. Pontius har i sin tur utgått från en målning av flamländaren Antoon van Dyck, men har spegelvänt motivet. Van Dycks porträtt målades någon gång under Gustav II Adolfs regeringstid 1611 till 1632. I boken Iconographia Gustavi Adolphi noteras att porträttet har en ”idealiserad ansiktstyp” och att ”Av detta stick, som haft en stor betydelse för eftervärldens uppfattning om G. II A:s utseende, finnas talrika efterbildningar o. kopior”. Gustav Adolf föddes 1594 och dog 1632, i slaget vid Lützen. Han var son till Karl IX och Kristina av Holstein-Gottorp. Han har blivit internationellt känd som fältherre och var den som grundlade det svenska stormaktsväldet. Han grundade flera nya svenska städer, bland dem Göteborg 1621. Han fick ett överlevande barn, dottern Kristina, i äktenskapet med Maria Eleonora av Brandenburg och en son med en älskarinna. Kristina blev drottning av Sverige. Ur serien Taflor ur allmänna historien, 1885. Serien skapades av Baltzer och hans kollega på Göteborgs högre realläroverk Ernst Carlson.
1Gustav Vasa, eller Gustav I, var kung i Sverige 1523 till 1560. Den svartvita planschen visar ett så kallat trekvartsporträtt, med kungen delvis i profil. Han tittar åt höger och har skägg och mustasch. Han har på sig en mönstrad jacka och en mörk barett (en slags basker) med en ljus plym. I händerna håller han ett par skinnhandskar. Spiralerna under porträttet är Gustav Vasas signatur och namnteckning. Där står också hans regeringsår och fyra valspråk: ”All makt är av Gud.” ”Säll den, som fruktar Herren.” ”Om Gud är med oss, vem kan då stå emot oss?” ”Himmel och jord äro Herrens.” Det är inte ovanligt att Gustav Vasa skildras som Sveriges landsfader. I och med honom lades idén om en union i Norden ner, och resan mot dagens svenska nation påbörjades. En annan bild av kungen är den av en maktfullkomlig uppkomling som inte hade några problem med att lägga sig i stort och smått med en rasande frenesi. Porträttet målades i början av 1540-talet av en tysk målare, Jacob Binck. Denne var egentligen kunglig hovmålare vid det danska hovet, hos Kristian III. I samband med förhandlingarna mellan Sverige och Danmark i Brömsebro i september 1541 bad Gustav Vasa att få ”låna” Binck av Kristian III. Binck verkade sedan som hovmålare i Sverige 1541och 1542 och målade då sitt berömda porträtt av kungen. Det är ett av de äldsta som finns av honom. Gustav Vasa var då cirka 45 år gammal. Det var av stor vikt för honom både att sprida bilder av sig själv som kung och att de skulle vara av hög kvalitet och visa hans bästa sida. Att måla kungliga porträtt var nästan som en genre i sig själv och kan förklara varför konstnärerna kunde arbetsvandra från hov till hov. För Gustav Vasa var det också viktigt att bli målad av en konstnär som dög för andra kungar då han själv inte kom från en självklar kungaätt. I ett internationellt perspektiv var Vasaätten ny och oprövad som kungadynasti. Porträttet har blivit en av de bilder som om och om igen återanvänds när det skrivs om Gustav Vasa. Det är därför inte konstigt att det valts som förlaga till en skolplansch. Samma bild användes också på den svenska femkronorssedeln mellan 1965 och 1981. Gustav Eriksson Vasa föddes 1497 och avled 1560. Han var riksföreståndare 1521 till 1523, innan han den 6 juni 1523 valdes till svensk konung efter Sveriges utträde ur den nordiska unionen. Det är därför Sverige firar nationaldag 6 juni. Senare i historien upphöjdes han till landsfader och blev en viktig nationell symbol. Gustav Vasa var gift tre gånger, med Katarina av Sachsen-Lauenburg, Margareta Eriksdotter respektive Katarina Stenbock. Han fick elva barn. Tre av dem, Erik, Johan och Karl, blev svenska kungar.
1Här skålar Sveriges siste katolska ärkebiskop för Gustav Vasa 1526. Gustav Vasa hade tidigare utnämnt Johannes Magnus till majgreve och vid det här tillfället tackar han genom att skåla för kungen. Majgreve var en medeltida titel med koppling till festerna vid maj- eller pingstfirandet. Planschen visar Gustav Vasa och ärkebiskopen Johannes Magnus stående på var sin sida av ett bord med sittande åskådare runt omkring. Ärkebiskopen har en bägare i handen. Problemet var att ärkebiskopen hade fått för gott självförtroende och kungen uppfattade det som att Johannes Magnus såg sig likvärdig med honom. Detta kunde absolut inte accepteras och Johannes Magnus hamnade i onåd. Bilden handlar därför också om insikten om en kungs handlingskraft. Det finns en given ordning och den som försöker ändra på detta går det illa för. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.
1Hstoriska porträtt? Genom tiderna har konstnärer använt koder, symboler eller föremål för att hjälpa den som tittar på ett porträtt att förstå vem och vad de ser. Under 1600-talet visste många inte hur kungen egentligen såg ut, eftersom fotografiet inte var uppfunnet. Då hade tavlorna en viktigare roll, även om de flesta inte fick möjlighet att se dem. Samtliga av utställningens skolplanscher med kungaporträtt, de flesta från Vasaätten, är baserade på äldre målningar, ofta exakta kopior. När planscherna tillverkades för drygt hundra år sedan var det viktiga inte att visa hur en människa verkligen såg ut under 1500- och 1600-talen. Istället förstärktes gamla idéer om regenternas utseenden. Gustav Vasa porträtterades som landsfadern, Erik XIV den noble fursten och drottning Kristina den rena, visa kvinnan. Rustningen som Gustav II Adolf och många andra bär symboliserar att kungen alltid var beredd. På så sätt handlade skolplanscherna om att lära sig att känna igen kungarna och drottningarna, istället för att vara underlag för diskussion om vilka personerna faktiskt var eller hur deras ledarskap påverkade Sveriges invånare.
1I anslutning till riksdagen i Västerås 1527 genomfördes en debatt om vilket som var den rätta kristna läran, katolicismen eller protestantismen. Konstnären har här tagit sig vissa friheter och slagit ihop två olika händelser. Planschen visar de två männen i en stor sal full av åhörare. Vid högra sidan sitter kungen och lyssnar engagerat. Den svartklädde Olaus Petri står bakom ett lågt bord och håller ena handen över hjärtat. För att visa vem som är vem står ett porträtt av Martin Luther lutat mot bordet framför honom. Peder Galle står vid en pulpet och gestikulerar med ena handen. Han har katolsk prästskrud i lila, vitt och gult och ansiktet vänt mot Petri. 1526 hade kung Gustav Vasa fått rådet att starta ett religionssamtal och klargöra skillnaderna mellan protestantismen och katolicismen. Protestantismens förespråkare Olavus Petri (oftare stavat Olaus) föddes som Olof Pettersson och blev Sveriges reformator och medverkade till utgivningen av Nya Testamentet på svenska. Peder Galle var katolsk präst och teologisk professor i Uppsala. Innan den här debatten hade de två bara diskuterat skriftligen. Peder Galle förstod att ämnet var laddat och undvek att gå i öppen debatt med Olaus Petri. Frågan återkom vid riksdagen i Västerås 1527, men först efter att ett beslut hade tagits om reformationen av kyrkan i riktning mot protestantism. I historieböcker kan det ändå ibland stå att debatten genomfördes innan beslutet togs. Konstnären har gjort en iscensättning av ett historiskt skeende genom att samla all information i en och samma bild och skapa ett slags sammanfattning där det historiskt korrekta har fått ge vika för dramaturgin. Förlagan till planschen är målningen Disputationen mellan Olaus Petri och Peder Galle av historiemålaren Carl Gustav Hellqvist från 1883. Den finns på Stadsmuseet i Västerås. Ur serien Svenska historiska tavlor, 1932.
1I denna delen av utställningen kan du läsa om historiemåleriet, hur en händelse eller en punkt i det historiska skeendet avbildats på skolplanschen.
1I maj 1630 drar Gustav II Adolf själv ut i 30-åriga kriget. Det gör han efter ett avskedstal till ständerna i riksdagen innan avfärden till Tyskland. Han ”tyckte sig stå inför Gud den allra högstes åsyn”. Med detta ville han säga att anledningen till kriget var att han ville försvara sin tro (och alla svenskars tro, protestantismen) och vara lojal mot Gud, inte för att främst stärka sin egen makt i Europa, vilket han anklagats för. Skolplanschen visar kungen med riksregalierna liggande framför sig. På hans vänstra arm sitter den snart fyraåriga dottern Kristina, den som ska föra riket vidare. Han har helt enkelt framtiden i sin hand. Innan hon ens fyllt sex år fick hon över tronen efter sin far. Mängden människor kan vittna om hans ord, om hans löfte att göra sitt bästa. Bilden är central för berättelsen om att Gustav II Adolf var en sann landsfader som tog sitt ansvar för rikets bästa, trots att han förstod att uppdraget skulle bli svårt. Det är det eftermälet som sågs som viktigt att förmedla. Konstnär Olle Hjortzberg. Ur serien Historiska tavlor, 1936.
1Johan III var kung i Sverige 1568 till 1592. Den svartvita planschen visar en stående Johan III, aningen vänd mot vänster. Kungen ser allvarlig ut och är moderiktigt klädd i svart. Han har långt skägg och en liten hatt med fjäder. Han är helt svartklädd i kort rock, puffbyxor och hosor (strumpbyxor eller tajts). I vänstra handen håller han ett svärd prytt med juveler och i den högra ett par handskar. Under porträttet finns Johan III:s namnteckning, regeringsår samt valspråk: ”Gud vår beskyddare.” Johan III försökte balansera protestantismen och katolicismen. Genom det ville han underlätta för den världsliga makten – det vill säga förbättra sina egna möjligheter att regera. Samtidigt var han skoningslös i sin strävan efter makt; han låg i konflikt med en bror och var inblandad i mordet på den andre. Konstnär till porträttet är den nederländske Johan Baptista van Uther som var Johan III:s hovmålare och arbetade i Sverige från 1562. Porträttet som nu hänger på Gripsholms slott är inte det mest kända av Johan III, men eftersom det liknar ett annat porträtt av kungen, målat av samma konstnär, bör skolbarnen ändå ha kunnat känna igen honom. Johan föddes 1537 och avled 1592 efter en längre tids sjukdom. Han var Gustav Vasas näst äldste son, halvbror till Erik och helbror till Karl. Han har kallats för Gustav Vasas favoritson. Tillsammans med Karl avsatte han Erik XIV och lät senare förgifta honom. Johan var gift två gånger. Han fick fyra barn i två äktenskap med Katarina Jagellonica respektive Gunilla Johansdotter och fyra barn med en älskarinna. Sigismund, sonen med den polska prinsessan Katarina Jagellonica, blev kung av Polen och Sverige. Ur serien Sveriges konungar och regerande drottningar, 1910.
1Karl IX var riksföreståndare i Sverige 1599 till 1604 och kung 1604 till 1611. Den svartvita planschen visar kungen i profil vänd åt vänster. Han har rustning och en stor yvig krage runt halsen. I sin högra stålbehandskade hand håller han ett svärd. Bredvid honom ligger en plymförsedd hjälm. Han har högt hårfäste och mustasch. Över och under kungen finns hans antavlor (släktträd). Under porträttet finns Karl XI:s namnteckning, regeringsår och valspråk: ”Gud min tröst.” Skildringar från Karl IX:s samtid vittnar om en stark personlighet som många var rädda för. Han märktes i rummet. Han visade också att han kunde ta beslut som kunde vara farliga, inte minst för hans släktingar. Han drev maktspelet mellan Vasabröderna skoningslöst och även adeln var utsatt. Samtidigt var han ekonomiskt begåvad och visste hur han skulle använda och göra om lagsystem för att tjäna sina egna syften. Planschen är gjort efter ett kopparstick av Hieronymus Nützel. Denne var tysk och arbetade i Sverige mellan 1592 och 1598. Kungen ser sträng eller bestämd ut. Karl IX kallas också ibland för den skoningslöse, efter bland annat Linköpings blodbad år 1600 då han agerade åklagare i ett mål om förräderi och flera män ur den svenska adeln dömdes till döden. Skolplanscher handlade ofta om att lära ut igenkänning, men det här porträttet bryter det mönstret. Kanske var diskussionen om den stränge Karl IX mer livaktig förr, men idag är det ofta andra porträtt av kungen som används. Där är hans speciella frisyr, en kal hjässa med två hårslingor lagda i kors, mer framträdande. Karl föddes 1550 och avled 1611. Han var Gustav Vasas yngste son, halvbror till Erik XIV och bror till Johan III. Karl var protestant och använde sig av religionen för att ta makten från sin brorson Sigismund som var katolik. Karl IX grundade det första Göteborg vid Färjenäs på Hisingen 1603, men staden brändes ned redan 1611 av danskarna. Han fick tio barn i två äktenskap med Maria av Pfalz respektive Kristina av Holstein-Gottorp och ett barn med en älskarinna. Den äldste överlevande sonen Gustav Adolf blev kung av Sverige. Ur serien Sveriges konungar och regerande drottningar, 1910.
1Karl X Gustav var kung i Sverige 1654 till 1660. Den svartvita planschen visar Karl X Gustav från höften och uppåt. Han är vänd åt vänster och har på sig rustning (kyrass) och fältbindel. Han håller i sin kommandostav. Han vilar handen på sin hjälm och till höger sticker värjan fram. Under bilden finns Karl X Gustavs namnteckning, regeringsår och valspråk: ”I Gud min lott, han skall göra det.” Karl X Gustavs regeringstid var kort, men genom tåget över isen på Bält har han skrivits in i historieböckerna som en framgångsrik fältherre. Hans utrikespolitik kan beskrivas som aggressiv, något som har tonats ner i historieskrivningen. Han anföll Polen med syfte att utöka det svenska territoriet. Det blev ett misslyckande för kungen som tvingades dra tillbaka de svenska styrkorna. Planschen är gjort efter en målning av Sébastien Bourdon och föreställer Karl Gustav då han fortfarande var tronföljare. Bourdon var en fransk målare som vistades vid drottning Kristinas hov 1652 och 1653. Tronarvingen är officersklädd. Hans kropp har samma vridning som på ett porträtt Bourdon gjorde av drottning Kristina, men positionen passar inte lika väl för en mer robust kropp klädd i rustning. Karl Gustav av Pfalz-Zweibrücken föddes 1622 och avled efter en hastig sjukdom under riksdagen i Göteborg 1660. Han var son till Katarina Karlsdotter Vasa och den tysk-svenska greven Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken. Han var dotterson till Karl IX och kusin till drottning Kristina som när hon blev myndig utsåg honom till sin efterträdare. När hon kröntes svors han in som arvsfurste. Med Karl X Gustav inleddes den pfalziska kungaätten i Sverige. Han räknas också som den första kungen i den karolinska eran. Karl X Gustav var gift med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Han fick en son med henne och fem barn med andra kvinnor innan äktenskapet. Sonen Karl (XI) blev kung av Sverige. Ur serien Sveriges konungar och regerande drottningar, 1910.
1Karl XI var kung i Sverige från 1660 till 1697. En förmyndarregering styrde landet fram till 1672. Den svartvita planschen visar Karl XI från knäna och uppåt. Han är barhuvad och har på sig kyller och harnesk. Harnesk är en skyddande bröstplåt och kyller en militärrock av skinn som bärs under harnesken. Kungen står med högra armen stödd mot en kanon. Längst ner till höger syns ansiktet av ett lejon och i bakgrunden olika fanor. Under bilden finns Karl XIs namnteckning, regeringsår och valspråk: ”I Gud min lott, han skall göra det.” ”Herren är vorden min beskyddare.” Karl XI hade skriv- och lässvårigheter men var duktig på att lära sig utantill. Han beskrivs som obekväm i sociala sammanhang och ville helst vara utomhus. Till häst blev han nästan personlighetsförändrad – då var all blyghet som bortblåst. I fält kunde kungen fatta orubbliga beslut och vara skoningslös mot motståndare. Han reste runt i landet och talade med folket, men det gav honom samtidigt stor kontroll över rikets förvaltning. Den höll han i med järnhand. Karl XI ärvde tronen redan när han var fyra och ett halvt år gammal. Lejonet som finns vid kungen sida på porträttet är en symbol för kraft, mod och Sverige. Karl XI är klädd som soldat och lutar sig bekvämt mot en kanon. I bakgrunden syns tyg men inte draperier som annars var vanligt utan fanor från fälttåg. Bilden visar att det är en ung regent fylld av kamplusta och kraft. Planschen är gjort efter en målning av den tyske konstnären David Klöker Ehrenstrahl, signerad 1680. Han föddes som David Klöker eller Klöcker, men lade till Ehrenstrahl när han 1674 adlades i Sverige. Han har även gjort en målning av kungen som sitter till häst. Karl föddes 1955 och avled 1697 av sjukdom. Han var son till Karl X Gustaf och Hedvig Eleonora och blev kung efter faderns bortgång under riksdagen i Göteborg februari 1660. Sverige styrdes av en förmyndarregering tills han 1672 myndigförklarades vid 17 års ålder. Han kröntes först 1675. Karl XI var gift med Ulrika Eleonora av Danmark och fick sju barn. Äldste sonen efterträdde honom som kung Karl XII av Sverige. Yngsta dottern Ulrika Eleonora var regerande drottning av Sverige 1719 till 1720. Ur serien Sveriges konungar och regerande drottningar, 1910.
1Kärt barn har många namn: foto av Göteborgs nya elementarläroverk för flickor 1910. När Skolmuseet 1974 öppnade upp dörrarna till sina nya lokaler i skolans tredje och fjärde våning var namnet på byggnaden Engelbrektsskolan. Efter att skolmuseet 1991 flyttat från skolan till Ostindiska huset på Norra Hamngatan, kom Tyska skolan att ta över byggnaden. Idag går skolan under namnet Victoriaskolan.
1Kristina var regerande drottning i Sverige 1632 till 1654. Hon styrde landet från 1644 då hon blivit myndig. Den svartvita planschen visar Kristina från knähöjd och uppåt. Hon står vänd åt höger. Hon bär en klänning av vitt atlassiden med stora ärmar och många veck. I höger hand håller hon ett brev. Över axeln håller hon i vänstra handen något som kan vara en blågrå slöja, en fjäder eller en gåspenna. Hon står vid ett räcke av trä och i bakgrunden finns ett parklandskap. På huvudet har hon en krans av citrusblommor. Under bilden finns Kristinas namnteckning, regeringsår och valspråk: ”Visheten är rikets stöd.” Många i Sverige blev upprörda när drottning Kristina avsade sig kronan och konverterade till katolicismen. Hon var dotter till en kung som hade drivit fälttåg i protestantismens namn och hon svarade genom att byta religion. Det var i grunden komplicerat. Idag har många intresserat sig för Kristinas handlingsutrymme, som varierar beroende på om hon betraktas som kvinna, drottning eller regent. Men i första hand bör hon nog ändå ses som regent av sin tid. Planschen är gjord efter en målning av David Beck. Porträttet målades till Kristinas kröning 1650. Beck var från Nederländerna och arbetade i Sverige mellan 1647 och 1651. Han var en efterfrågad porträttmålare och var flitigt anlitad av adeln i Sverige. Originalet är i färg och där blänker ljuset tydligt i drottningens sidenklänning. Drottning Kristina fick en så kallat manlig uppfostran för att rustas som regent. Men på samtida porträtt framställdes hon främst som kvinna, då som en kvinna som var symbol för ljuset och det upplysta. I den här bilden finns också olika föremål som symboliserar naturen. Kristina själv är ställföreträdare för den gudomliga makten. Kristina föddes 1626 och avled 1689 i Rom. Hon var det enda överlevande barnet till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. Strax innan hon skulle fylla sex år dog hennes far i krig. En förmyndarregering styrde Sverige tills Kristina blev myndig år 1644, då hon tog över styret. Först 1650 kröntes hon till drottning. 1954 avsade hon sig kronan för att bli katolik (den svenska regenten var tvungen att vara protestant). Efter det bodde hon bland annat i Bryssel, Antwerpen och Rom. Kristina ville som vuxen inte gifta sig. Hon fick inga barn och utsåg sin kusin Karl Gustav av Pfalz-Zweibrücken till sin efterträdare. Även om de var släkt räknas Kristina som den sista regenten av Vasaätten. Ur serien Sveriges konungar och regerande drottningar, 1910.
1När Göteborgs skolmuseum öppnade för allmänheten lördagen 22 maj 1909, var det i en före detta butikslokal på Linnégatan 72, som syns till höger i förgrunden i bilden. Museivakten, Jeanna Andersson, bodde i det inre rummet. Hon skötte städning och eldning av lokalerna, tog emot försändelser och besökare utanför öppettiderna samt höll vakt. För detta fick hon fri bostad, bränsle samt 50 kr om året. Tjänsten drogs in när museet 1920 fick flytta från lokalerna när Posten skulle ta över.
1Planschen visar en bondgård där en man hugger ved och en annan tröskar i logen. I bakgrunden finns åkrar, indelade i tegar. En man plöjer med hjälp av två oxar. Texthäftet berättar att det viktigaste på bilden är teg-indelningen av åkern. Det var gjort så att ”varje bonde i byn skulle ha sin andel i varje stycke, och uppdelningen skedde då på det sättet att plöjningen skulle kunna försiggå med minsta antalet vändningar.” Konstnär Olle Hjortzberg. Signerad 1935. Ur serien Historiska tavlor.
1Planschen visar en väg som slutar vid några byggnader. Framför husen finns människor, en vagn och en ryttare. De resande erbjuds mat och dryck av två kvinnor. Enligt en lag från 1280 var all våldgästning förbjudet. Varje by skulle därför inrätta ett ställe, ett gästgiveri, där resande mot betalning kunde sova, äta och dricka. 1649 bestämdes det att varje gästgiveri skulle ha en våning för adelsfolk, en för ”annat hederligt folk” samt en för ”gement sällskap”. Ägaren tog ofta mycket höga priser, men de resande fick å andra sidan berätta om vad de tyckte om gästgiveriet i en dagbok som varje månad skickades till myndigheterna. Konstnär Lennart Krook. Ur serien Svenska tidsbilder, 1947.
1Planschen visar ett landskap i Delaware i USA, som under en kort period på 1600-talet tillhörde Sverige. Mitt i bild syns två makthavare, en i västerländska kläder och en med läderbyxor och fjäderskrud. Ett antal amerikanska urinvånare och svenskar sysslar med majsodling och husbygge. På planscher som visar andra länder kunde människor ibland skildras som främmande, kanske spännande, konstiga eller farliga. Idag skulle många av dessa motiv och beskrivningar falla under begrepp som exotifiering och rasism. Ofta hade konstnärerna inte själva besökt platserna. Konstnär Lennart Krook. Ur serien Svenska tidsbilder, 1947.
1Planschen visar greve Per Brahe den yngre som just gått iland på Visingsö, som han ägde. Brahe var sin tids störste private jordägare, med ägor i Östergötland och Västergötland, men också Småland, Uppland och Finland. Texthäftet berättar att ”Grev Per, som äger allt land runt södra delen av Vättern undantagandes staden Jönköping, anländer till Visingsö från sin stad Gränna, där han hälsats av borgerskapet med militärisk parad och borgmästares och råds ödmjuka bugningar.” Konstnär Olle Hjortzberg. Signerad 1935. Ur serien Historiska tavlor.
1Planschen visar malmbrytning i en öppen gruva i Bergslagen under 1500-talet. Stegar leder ner till de olika nivåerna. Gruvarbetarna jobbar medan en grupp män i tittar ut över gruvan. En av dem är klädd i en röd dräkt med gula detaljer. Det är Gustav Vasa som inspekterar arbetet. Mannen längst fram slänger in en skinka i det så kallade tillmakningsbålet som ska hjälpa till att luckra upp bergväggen. Fläsket påstås få hettan att bli högre och därför tränga djupare in. Texthäftet berättar att ”På vår tavla är det konungens närvaro, som får tänkas ha föranlett det dyrbara inblandandet av fläsk i bålet.” Konstnär Olle Hjortzberg. Signerad 1935. Ur serien Historiska tavlor.
1Planschen visar män som rustar sig med armborst, skäggyxor och spikklubbor för att strida tillsammans med Gustav Vasa mot Sveriges kung, den danske Kristian II. I bakgrunden syns en typisk dalagård. Texthäftet beskriver ”den vackra loftboden och de övriga husen i det lilla mot yttervärlden slutna rike, där bonden, styvnackad och frihetskär, gärna känner sig som en kung över sitt och de sina.” Vapenbilderna bygger på skisser som en tysk soldat gjorde under Älvsborgs belägring 1502, och som blev kända för forskare 1930. Konstnär Olle Hjortzberg. Signerad 1935. Ur serien Historiska tavlor.
1Planschen visar Stockholms hamn. Två skepp ligger vid en kaj full av människor som bär på, säljer eller köper varor. På bilden syns flera bärare, en av ”stadens svenner” (en polis) i röd dräkt och puffärmar, en gycklare, en rik köpman och en fiskmånglerska (en kvinna som säljer fisk). Konstnär Olle Hjortzberg. Signerad 1935. Ur serien Historiska tavlor.
1Planschen visar två soldater från trettioåriga kriget (1618–1648). Den högra är en kyrassiär, den vänstra en musketör. Kyrassiärerna var tungt rustade ryttare, beväpnade med värja och pistol. På bilden visar ”de väldiga sporrarna” att han egentligen är ryttare. Musketörer är mest kända som livvakter till den franske kungen, men var en del av fotfolket i en här. Musköten, en föregångare till dagens gevär, kunde väga upp till 11 kg. När soldaten skulle skjuta tog han ofta hjälp av en så kallad gaffelkäpp som stacks ner i marken så att vapnets pipa kunde lutas mot ovandelen. Planschserien gjordes av en historielärare och en teckningslärare vid Göteborgs högre realläroverk. Till serien hör ett texthäfte som underlag till läraren. Konstnär Lauritz Baltzer. Ur serien Taflor ur allmänna historien, 1885.
1Rullplansch med en karta över Europas norra delar, en större karta med två mindre infällda. Den visar Mellaneuropa vid 1600-talets mitt och Östeuropa vid början av 1700-talet. Huvudkartan visar de krig som inledde och avslutade den svenska stormaktstiden. Länderna har olika färger och linjerna visar fälttåg. En röd linje visar Gustaf II Adolfs fälttåg, grön linje Karl XII:s fälttåg, en vit prick med grön ring är fångläger i Ryssland och en röd ikon är ett slott eller en fästning. De infällda kartorna visar ytterligare fälttåg samt de tyska delstaterna omkring 1650. Konstnär Einar Dahlén. Utgiven 1946.
1Rullplansch med en karta över Norden, inklusive svenska områden på kontinenten. I övre vänstra hörnet finns en mindre karta över Centraleuropa infälld. Där markeras ”Karl XII:s ryska fälttåg” med heldragen röd linje och general Lewenhaupts fälttåg med streckad linje. Längst ner till höger finns en ruta med förklaringar. Upphovsman Hugo Valentin. Utgiven 1933.
1Rullplansch med Stockholms stadskärna som den kan ha sett ut under Vasatiden (1521–1611). Utsikt söderut från Brunkeberg. Under bilden visas detaljbilder av olika byggnader. Planschen är baserad på bland annat Frans Hogenbergs och Matthäus Merians panoramamålningar från 1570-talet respektive 1640-talet. Konstnär Knut Lindholm. Signerad 1926.
1Sigismund var kung i Sverige 1592 till 1599. Han var även kung av Polen (som Zygmunt III Waza) samt storfurste av Litauen 1587 till 1632. Den svartvita planschen visar en allvarlig Sigismund i en rund ram i mitten av bilden. Utanför ramen finns statyer av kvinnor och keruber (små änglar) i klassisk stil. Kungen har uppvridna mustascher och pipskägg. Han har en stor och tätt sittande yvig rund krage i vitt. Under porträttet finns Sigismunds namnteckning. Orden ”Serenissimo Pientissimo et Potentissimo” betyder fritt översatt ”Opartisk Gudfruktig och Kraftfull”. Under porträttet finns Sigismunds namnteckning, regeringsår och valspråk: ”För rätten och folket.” ”Konungens hjärta (är) i Herrens hand.” ”Av Himmelen ges det upphöjda.” Sigismund var på flera sätt en kung i tiden med stora maktanspråk. I Sverige glöms det ibland bort att hans kungadöme var mycket stort och att han regerade över Sverige och Polen samt var storfurste över Litauen. Som katolik ses Sigismund ofta som en parantes eller återvändsgränd i svensk historia. En vanlig åsikt bland adeln var att ordningen återställdes när Karl IX blev kung. Med honom fick Sverige återigen en protestantisk regent, som kunde fortsätta det arbete med reformationen som Gustav Vasa hade påbörjat. Porträttet är gjort efter ett koppartryck av Aegidius Sadler. Sadler var en internationellt erkänd porträttmålare och verksam vid bland annat hovet i Prag. I bilden har konstnären tagit fasta på Sigismunds valspråk och infogat olika symboler för världslig och himmelsk makt. Skillnaden mot de tidigare porträtten av Vasakungarna signalerar att Sigismund hör hemma i en annan tradition som visuellt riktar sig mer mot hovet i Böhmen – på moderns sida hade han anor från flera stora europeiska kungahus. Sigismund Vasa föddes 1566 och avled 1632. Hans föräldrar var den blivande kungen Johan III och den polska prinsessan Katarina Jagellonica och han uppfostrades i den katolska tron. När Sigismund föddes satt hans föräldrar i fångenskap på Gripsholms slott. Som kung försökte Sigismund styra Sverige från Polen. Han utmanades av sin farbror hertig Karl och ett svenskt religions- och inbördeskrig utbröt. Sigismund avsattes av Karl 1598. Sigismund fick tolv barn i två äktenskap, först med Anna av Österrike och därefter med hennes syster Konstantia av Steiermark. Äldste sonen Vladislav IV Vasa (Władysław IV Waza) var kung av Polen 1632 till 1648. Äldste överlevande sonen i andra äktenskapet Johan II Kasimir Vasa (Jan II Kazimierz) var kung av Polen 1648 till 1668. Han var den siste av Vasaätten att regera i Polen. Ur serien Sveriges konungar och regerande drottningar, 1910.
1Skolplanschen har blivit en trendig inredningsdetalj och ett populärt samlarobjekt - en vacker bild med ett nostalgiskt skimmer som går att hitta både på loppisar på landet och som dyrt nytryck. Men en närmare titt visar något annat än nostalgi. Motiven var pedagogiska och detaljerade, ofta uppfostrande och moraliserande. Eleverna skulle kunna betrakta bilderna och lära sig på egen hand. Göteborgs stadsmuseum har en stor samling av skolplanscher som vi gärna vill visa upp. Just nu har vi två utställningar med skolplanscher. Skolplanschen – från klassrum till vintage besöker du på Stadsmuseet. Här ställer vi ut såväl realistiska djur- och naturbilder som planscher med historiska händelser och porträtt. I webbutställningen du nu befinner dig i, Skolplanschen mellan fakta och fiktion, har vi valt att visa ett antal planscher med historiska motiv. Båda utställningarna har möjliggjorts med stöd från Sällskapet för folkundervisningens befrämjande i Göteborgs stift. Hur används historia? Skolplanscherna skildrade inte bara forna tider och fjärran länder utan även samtiden, med den svenska vardagen på landet och i staden. Bilderna av det främmande var ofta fördomsfulla eller till och med rasistiska – medan det svenska idealiserades. Så lades en grund till den dröm många idag har om ett Sverige som kanske aldrig ens har funnits. Genom skolplanschernas motiv visas hur skolan har sett på och delvis skapat den svenska historien, i en blandning av fakta och fiktion. De historiska skolplanschernas motiv var noga utvalda för att illustrera en berättelse. Själva bilden skulle fungera utifrån en idé om varför en viss händelse var viktig, till exempel när Gustav II Adolf drog ut i 30-åriga kriget. Detta var en berättelse som då sågs som central för bilden av Gustav II Adolf som en landsfader som tog sitt ansvar för rikets bästa, trots att han förstod att uppdraget skulle bli svårt. Det var eftermälet som då sågs som viktigt att förmedla. Idag, eller om hundra år, kan det vara andra saker som lyfts fram som viktiga i händelsen. Historia används på olika sätt, i olika sammanhang och med olika syften. På så vis blir det mer än en berättelse om vad som faktiskt har hänt. Historiebruk handlar om att förstå och analysera hur och varför historia används på ett visst sätt. En tid förhåller sig till tidigare händelser genom sitt val av frågor, perspektiv och bildmotiv. I slutet av 1800-talet växte till exempel nationalismen fram, samtidigt som skolplanscherna föreställde kraftfulla kungar, framgångsrika projekt och vacker natur. Liknande motiv används fortfarande för att visa upp ett land som framgångsrikt. Skolplanschernas motiv förmedlade också tankar om moral och vad som ansågs rätt och fel. Samma sak gäller för många illustrationer även idag, till exempel i skolböcker, reklam och sociala medier.
1Skolplansch med en karta över de områden som tillhörde Sverige under 1500-talet. På kartan syns även länderna runt Östersjön, Danmark och Norge. De svenska områdena är gula. Gränser visas i röd färg. Längst upp till vänster är det svenska riksvapnet infällt, med lejonet och tre kronor. Till höger längs kartans hela längd finns texter om Sveriges yta, befolkning, stift, städer och näringar. Kartan var ursprungligen en bilaga till Svenska Turistföreningens årsskrift 1941. Konstnär Eva Billow
1Skylt som hängt till entrén för Göteborgs Skolmuseum, antingen när museet låg i Gamla latinläroverket vid Hvitfeldtsplatsen (1923-1968) och/eller Linnégatan 72 (1909-1919).
1Slaget vid Lützen 1632 är viktigt i svensk och europeisk historia. Den svenske kungen Gustav II Adolf ledde en protestantisk arme och slaget var en protestantisk seger. För Sverige innebar dock kungens död en politisk försvagning. Beskedet nådde inte Sverige förrän efter en dryg månad. Skolplanschen visar en stridsscen med Gustav II Adolf precis när han har blivit dödligt sårad i slaget vid Lützen 6 november. I mitten av bilden syns kungen på väg att falla av sin häst. Omkring honom finns stridande eller sårade män och hästar. Till skolbarnen förmedlade planschen en bild av en ”hjälte”. Kungen är vår frälsare som har offrat sig för det svenska folket i kampen mot de otrogna, alltså de med ”fel” kristen tro. Bilden är starkt idealiserande. Omgivningen är mörk medan kungen är klädd i ljusa färger. Kungen står för hoppet och ljuset. Kroppen är arrangerad på ett sätt som ska föra tanken till andra tavlor med det kristna motivet nedtagningen av Jesus från korset. Förlagan är en tavla av Carl Wahlbom från 1855, som idag finns på Nationalmuseum i Stockholm. Ur serien Svenska historiska tavlor, 1932.
1Slaget vid Stångebro nära Linköping 1598 har haft betydelse i svensk historia på många sätt. Det var det sista religionskriget som utspelades på svensk mark och handlade om Sverige skulle vara protestantiskt eller katolskt. Protestanterna leddes av hertig Karl och katolikerna av den polske-svenske kungen, Sigismund. Det var ett svenskt inbördeskrig, men maktkampen utspelades inom en familj: Karl var farbror till Sigismund. Planschen visar hur hertig Karl möter Sigismunds styrkor vid Stora och Lilla Stångebro. En grupp soldater är samlade runt sin ledare som är till häst. De tittar ner på ett slagfält i fullt kaos. Deras klädsel och ansiktsuttryck tyder på att de inte är svenska. Kanske är det Sigismund som bevittnar sina styrkors nederlag? Sigismund kom från Polen med en armé av legoknektar och hade dessutom stöd av delar av den svenska adeln, ungefär 8000 man. Hertig Karl hade samlat folk som stödde honom, uppskattningsvis 12 000 man. Hertig Karl segrade vid Stångebro och blev senare kung Karl IX. Sigismund återvände till Polen och avsattes 1599. Protestantismen säkrade sin position i Sverige. Återigen vävs politik och religion samman. Bilden förmedlar en slutpunkt för religionsstriderna inom Sverige. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.
1Tåget över Bält är en av de mest berömda marscherna i svensk krigshistoria. Under befäl av Karl X Gustav gick den svenska armén över sunden Stora och Lilla Bält i Danmark för att möta den danska armén. Januari 1658 var ovanligt kall och därför hade sunden frusit, men det fanns ändå en stor risk att isen skulle brista. Planschen visar Karl X Gustav som står intill sin häst, till vänster i bild. Bredvid kungen skuttar en hund. Mitt i bilden finns en ryttare till häst och bakom honom en armé till fots. Det är vinter. Manövern gav svenskarna ett övertag i kriget, trots att två skvadroner drunknade vid marschen över Lilla Bält. I februari hotade den svenska hären Köpenhamn och danskarna tvingades till freden i Roskilde, som gav Sverige bland annat Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. På bilder som visar händelsen brukar armén marschera i vackra och täta formationer. I verkligheten var det viktigt att sprida ut sig så mycket som möjligt för att fördela vikten över isen så att den inte skulle brista. Avbildningarna brukar oftast vilja visa den svenska militären som disciplinerad och välorganiserad och på så sätt påskina att detta var grunden till framgången. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.
1Under första hälften av 1800-talet var skolplanscherna enkla, med fokus på läsning och räkning. Kristendom var ett viktigt ämne. I slutet av århundradet tillkom naturkunnighet, historia och geografi. De flesta planscher importerades från Tyskland innan de första svenska trycktes under 1890-talet. Kravet ”Köp svenskt!” drevs av Sveriges Allmänna Folkskollärares förening som också ville se mer realistiska motiv. De första undervisningstavlorna var av trä, men senare gjordes rullplanscher av papper på linneväv. Från 1900-talets början tillverkades planscherna helt i papp, en mer tålig form. 1842 kom lagen om allmän skolplikt i Sverige. I Stadsmuseets skolsamlingar finns cirka 3000 till 3500 skolplanscher. De äldsta är från 1840-talet och de senaste från slutet av 1950-talet. De flesta kommer från Göteborgs Skolmuseum, som grundades 1909 och 1993 blev en del av det nya Göteborgs stadsmuseum. Alla läroämnen är representerade och i motiven syns även hur samhället förändrats under dessa hundra år. Den sista svenska skolplanschen trycktes 1962.
1Uppsala möte 1593 var ett resultat av många års händelser. Gustav Vasa hade påbörjat reformationen av kyrkan i Sverige. Hertig Karl och många andra oroade sig över att den blivande kungen Sigismund (som var katolik) skulle ändra den protestantiska tro som Sverige nu hade. Därför kallade Hertig Karl till ett möte i Uppsala. Här bestämdes att alla andra kristna inriktningar var förbjudna, att personer med en annan trosbekännelse än den lutherska inte skulle få ha ämbeten i landet och att kungen skulle vara beskyddare av kyrkan. Sigismund skulle godkänna beslutet vid sin kröning och inte tillåtas göra ändringar. På många vis är beslutet grunden till kyrkans roll Sverige under många hundra år framöver. Skolplanschen visar ett avfotograferat svartvitt protokoll. Protokollet avslutas med namnunderskrifter och ett 40-tal sigill som hänger fästa på band. I skolan kan motivet ha haft flera syften. Planschen visar hur ett dokument, skrivet på pergament, ser ut. Eleverna fick öva på att läsa gammal handskrift. Dessutom har dokumentet stort symbolvärde i berättelsen om hur Sverige blev protestantiskt. Dokumentet är både ett bevis för beslutet och ett svar på frågan om när det hände. Planschen tillverkades någon gång mellan 1920 och 1923. Originalet är skrivet på pergament och förvaras på Riksarkivet i ett speciellt silverskrin.
1Vid riksdagen i Västerås 1527 togs ett avgörande steg i arbetet med att skilja mellan världslig och religiös makt. Det var också där Gustav Vasa drev igenom reformationen. Han minskade kyrkans ekonomiska och militära makt och ökade sin egen. Planschen visar hur kungen på sin tron tittar på en grupp med präster som ska underteckna ett papper. I rummet finns också ett stort antal åskådare. Gustav Vasa sitter tryggt på sin tron medan prästerna däremot ser oroliga ut när de sträcker fram gåspennan till biskopen för att underteckna beslutet. Den religiösa striden tog inte slut förrän vid Uppsala möte 1593, men i Västerås drev kungen igenom att större delen av prästernas inkomster skulle tillfalla honom. Han drog också in ett antal gods från kyrkan. Detta förändrade maktbalansen mellan kyrkan och kungen på ett avgörande sätt och kom att bli en milstolpe i svensk historia. Motivet visar tydligt att kungen nu stod över kyrkan och inte tvärtom. Ur serien Svenska historien i bilder, 1867.