Moderna Göteborg, 2017 : Järnbrott, Rud :: Järnbrott 58, Rud 60

ÖVERSIKTLIG STADSDELSBESKRIVNING

Området omfattar delområdena Högsbo, Frölunda

och Rud, vilket geografiskt sett är hela det landområde

som inringas av Dag Hammarskjölds-, Högsbo-, och

Västerlederna, om man bortser området Ekebäck.

Sett till Stadsdelsnämndens primärområden så ingår

områdena Högsbohöjd, Högsbotorp, Kaverös, Flatås,

Järnbrott, Tofta, Frölunda Torg, Ruddalen, Grimmered

och den nordöstra delen av Fiskebäck. Området är

starkt präglat av efterkrigstidens byggande med bland

annat flera tidstypiska 1950-talsmiljöer och ett utbrett

höghuslandskap från 1960- och 70-talen i centrala

Frölunda. Större delen av bebyggelsen i Järnbrott-Rud

är uppförd efter ca 1955-60. I centrala Frölunda ligger

flerbostadshusområden i skulpturalt formade enklaver

med punkthus och lamellhus i olika höjder kring en

central nod, Frölunda torg, med ett köpcentrum kring

ett inomhustorg samt sjukhus, bostadsbebyggelse

och kulturhus. I respektive bostadsområde är

trafiksepareringen konsekvent genomförd med bilfria

gårdar.

Högsbo industriområde ligger mellan Dag

Hammarskjöldsleden, Änggårdsbergen och Söderleden

och är genom sitt centrala läge och närheten till stora

trafikleder mycket attraktivt för företag. Bebyggelsen

är till största delen låg med undantag från Pågens

bageri som utmärker sig genom storlek och höjd.

EN HISTORISK TILLBAKABLICK

Området utgjorde större delen av Västra Frölunda

socken, som fram till 1900-talets mitt var en utpräglad

jordbruksbygd. Där låg flera byar och gårdar, bland

annat Grimmered, Ekebäck, Tofta, Flatås och Bua.

Under 1900-talets första decennier gjordes de första

samlade utbyggnaderna i området med bostads- och

fritidsbebyggelse: Frölundaborgs villaområde i nordost,

Högsbotorpen i norr samt Högsbo kolonistugeområde.

1944 övertog Kungliga Göta Luftvärnskår (Lv6) Bua

gård som bebyggdes med kaserner.

1945 inkorporerades Västra Frölunda med Göteborg.

Den lättbebyggda jordbruksmarken i nuvarande

Järnbrott och Rud betraktades vid den här tiden som

stadens största markreserv dit hälften av den fortsatta

bostadsproduktionen skulle förläggas. Planeringen

av området kom igång under senare delen av

1940-talet. Den före detta jordbruksmarken skulle

tas i anspråk för industrier, bostäder och anslutande

centrumanläggningar. Dåvarande stadsplanechef

Tage William-Olsson hade en tydlig ambition om

hur stadens nya expansionsområde i väster skulle

planeras och byggas ut med grannskapsplanering med

i möjligaste mån sparad natur och fria vidder. Kanske

även med ett i viss omfattning sparat jordbruk. Han

såg framför sig ett jordbrukslandskap med bergknallar

där husen placerades i brynet mellan skog och fält.

Stadsplanetävling om ny stad i staden

Det första området att planeras var Västra Frölunda

(primärområden Tofta, Järnbrott och Frölunda torg),

en ny satellitstad för 30 000 invånare som blev ämne

för en omfattande stadsplanetävling. Uppgiften var att

utforma en självständig stad i staden med bostäder,

arbetsplatser och centrumanläggning. Detta var

en parallell utveckling av nya tankar som vid tiden

tillämpades i planeringen av Vällingby i Stockholm.

Tillsammans är de båda exemplen banbrytande ur

nationellt perspektiv som de första exemplen på

efterkrigstidens grannskapsplanering i stor skala, en

stadsutbyggnad i enklaver med hus nära naturen.

Det vinnande förslaget i stadsplanetävlingen om

Västra Frölunda svarar upp mot William-Olssons

ambitioner. Skisserna visar låga hus i kontakt

med naturen och med generösa utblickar. Husen

är grupperade i bostadsenheter kring små centra.

Markägoförhållandena kom emellertid att försena

utbyggnaden av tävlingsområdet. Då staden inte ägde

särskilt mycket av marken var man tvungen att avvakta

en ny expropriationslagstiftning och under tiden

arbeta med andra områden som staden redan ägde,

ofta svårtillgänglig vildmark. Frölundaslätten byggdes

ut först under första hälften av 1960-talet.

Första utbyggnaden - två grannskapsenheter

Idéerna från Västra Frölundatävlingen fanns med

i de först utbyggda bostadsområdena, Järnbrott,

Högsbotorp och Södra Kaverös vilka uppfördes som

grannskapsenheter.

Järnbrott, vars plan antogs år 1950, uppfördes som en

grannskapsenhet efter idealmodell med ett vackert

torg ”mitt i byn” med alla hustyper: stadsdelscentrat

Radiotorget, med butiker och samlingslokaler,

de för åren kring 1950 i Göteborg typiska

Forumanläggningarna. Planen består till stor del av

låga punkthus, och trevånings lamellhus som i ganska

långa, låga längor följer terrängen.Punkthusen har en

intressant arkitektonisk uppbyggnad, vissa hus har

endast tre lägenheter per våningsplan vilket ger goda

ljusförhållanden i lägenheterna, något som var väldigt

viktigt på 1950-talet. Här hade man också utrymme

för ett experimenthus. Arkitekter för en stor del av

byggnaderna var Sven Brolid och Jan Wallinder. De var

duktiga planlösare som på minimala ytor fick in stora

rumsliga kvaliteter i form av dagsljus och möjlighet

att gå runt i lägenheterna. Normallägenheten i början

av 50-talet var 2 rum och kök. De trodde starkt på

smalhusens fördelar, samtidigt som detta ifrågasattes

centralt som oekonomiskt. Exteriörerna på deras hus

var ofta enkla och anspråkslösa i sann folkhemsanda.

Högsbotorp (1951-55) utformades även det som

en grannskapsenhet med det klassiskt formade

Axel Dahlströms torg i centrum. Bebyggelsen kring

torget, uppförd 1953-55, även den ritad av Brolid och

Wallinder, fick en mycket tidstypisk utformning med

ett högt punkthus omgivet av lägre byggnader. Vid

torgets södra sida placerades ett medborgarhus.

I Södra Kaverös uppfördes ett flerbostadshusområde

i högt belägen kuperad bergsterräng med björk- och

tallskog, där man i möjligaste mån försökte bevara

befintlig vegetation. Tegellameller kring oregelbundna

halvslutna gårdar spreds ut i den böljande terrängen.

De skulpturalt formade panncentralerna var i de här

områdena ersättare för kyrkornas torn mitt i byn och

som symbol för det gemensamma som gav värme till

bostäderna.

Tätare exploatering från sent 1950-tal

Övriga delar av Järnbrott och Rud byggdes ut med

en större skala och med mindre respekt för den

naturgivna terrängen. Större bostadsområden och

större hus uppfördes med kraftigt ökade trafik- och

parkeringsytor. Renodlingen av stadens funktioner

blev tydligare och trafikdifferentiering infördes.

Norra Kaverös (1963-66) bebyggdes med tre- till

fyravåningslameller. I Högsbohöjd (1959-62)

uppfördes två koncentrerade områden med

sammanbyggda lamellhus i tre till fyra våningar

samt två radhusområden väster respektive

söder därom. Man byggde tätt och högt på det

flacka området i Högsbotorps nordöstra del vid

Marklandsgatan. Relativt låg lamellhusbebyggelse

uppfördes i Flatås (1962-66). Frölunda centrum

med storskaliga flerbostadshus kring ett stort

stadsdelscentrum uppfördes under 1960-talets första

hälft. Bebyggelsen byggdes på slätterna mellan tre

bergspartier och klättrande en bit upp för bergens

söder- och västersluttningar. Bebyggelsen var

typisk för en funktionsuppdelad förortsstadsdel; ett

punkthuslandskap av väl avgränsade bostadsområden,

åtskilda av generösa grönområden. Samtidigt var det

en speciell stadsplan med varierad arkitektur i fri och

nyskapande form i en öppen plan med ”hus i park”

men samtidigt gärna stora, skulpturala former i den

”nya monumentalitetens” anda som skulle kunna

läsas från en bil i hög hastighet. Bland arkitekterna

återfanns bland andra John Snis, Lars Ågren, Lars

Sjölander och Jarle Osnes. HSB, Göteborgsbostäder,

Göteborgs Bostadsföretag stiftelse och Riksbyggen

var de stora exploatörerna.

Även mer konventionella områden med tegelhus i

tre våningar - rekordårens vanligaste hustyp, finns i

bra utförandekvalité. Bostadsområdet Topasgatan/

Briljantgatan byggdes 1965–67 och ritades av Rune

Falk och Gunnar Werner inom White arkitekter.

Inspirationen kom enligt arkitekterna själva från

ett funktionalistiskt bostadshus på Eklandagatan

29–31. Genom att koncentrera sprängningarna

till själva byggplatsen har stenhällarna på gårdarna

kunnat lämnas orörda medan entrésidorna har

karaktär av gata. Området byggdes av Göteborgs

Stads Bostads AB med drygt ettusen lägenheter.

Området finns beskrivet i Guide till Göteborgs

arkitektur. Stadsplanens koncentrerade utformning

för att undvika de besvärliga terrängförhållandena har

skapat ett unikt område med nivellerade gårdar trots

rationell byggnadsteknik. Fasaderna är i rött tegel och

bebyggelsen består av lamellhus i 3 till 6 våningar.

Högsbo-Sisjöns industriområde började byggas ut

under 1950-talet och har sedan dess varit ett av de

viktigaste industriområdena i Göteborg. I början

av 1960-talet flyttade stora firmor som Pååls bageri,

Ericsson Telemateriel och FP Glasmagasin dit.

FÖRÄNDRAT - BEVARAT

Bebyggelsen från den aktuella tidsperioden har

förändrats genom ombyggnader från 1970-talet och

framåt. Några miljöer från 1950-talet är välbevarade.

Exempel på förändrade områden är påbyggda hus i

Kaverös och det genom upprustning helt förändrade

området kring Växelmyntsgatan i Högsbohöjd,

där alltifrån fasader till planlösningar har ändrats.

Vissa byggnader har med tiden kommit att bli

överloppsbyggnader och rivits, till exempel flera skolor

som Tomtebergsskolan riven 1998 och Högsboskolan

2013. Andra byggnader som har förlorat sin funktion

står oanvända som till exempel flera panncentraler.

Efterkrigstidens bebyggelsemiljöer har även förändrats

genom förtätning. I början av 2000-talet genomfördes

stora utbyggnader i Frölunda centrum. Frölunda torg

byggdes ut och området förtätades med nya höghus.

INGÅR I BEFINTLIGA PROGRAM

Högsbo 58:A. Miljön omfattar Axel Dahlströms Torg

och en rad punkthus väster om torget längs spårvägen.

Axel Dahlströms torg med sitt höga punkthus, sitt

”medborgarhus” och sin abstrakta fasadutsmyckning

är mycket typiskt för 1950-talet. Punkthusen

har omsorgsfullt utformade tegelfasader och

karaktäristiska trapphus.

Högsbo 58:B. Miljön omfattar bostadshus längs

Modulatorsgatan, Flygradiogatan, Bildradiogatan,

Relägatan och Kondensatorsgatan samt ett sjukhem.

Radiotorget ligger utanför områdesgränsen.

Bostadsområdet är tidstypiskt för 1950-talet. Av

särskilt intresse är de låga punkthusens arkitektoniska

uppbyggnad och bostadsbebyggelsens samordning med

sjukhemmet. Experimenthuset vid Modulatorsgatan

har ett stort byggnadshistoriskt värde.

Högsbo sjukhusområde ingår i bevarandeområde

Bua gård med såväl byggnader från fd Lv6 och senare

tillbyggnader för sjukhuset, (Högsbo 58:3).