Moderna Göteborg, 2017 : Biskopsgården :: Biskopsgården 10

ÖVERSIKTLIG STADSDELSBESKRIVNING

Området sträcker sig i nordsydlig riktning och

begränsas av ett berg i väst och en bergssluttning

i ost mot Svartedalen. Hela västra Biskopsgården

utgörs av ett stort sammanhängande grönområde;

Svarte mosse. Spårvägen går längs dalgången förbi

norra Biskopsgården till Länsmansgården. Viadukter,

gångtunnlar och gångbroar går över trafiklederna och

förbinder området i öst-västlig riktning. Topografin

delar upp stadsdelen med bebyggelse på åsryggar och

trafik i dalgångar. Orienterbarheten är därmed tydlig i

nordsydlig riktning men inte i öst-västlig. Bebyggelsen

är genomgående storskalig i form av punkthus

som följer terrängformer, skivhus med utsikt, stora

kringbyggda kvarter samt tre till fyravåningslameller

i spikraka rader. I södra Biskopsgården och i

Jättesten finns grannskapsenheter. De södra delarna

av stadsdelen, som byggdes ut först, har ett närmare

förhållande till naturen. I Östra Biskopsgården finns

villor och egnahem i genomtänkta stadsplaner med

gemensamma grönytor som bildar serier av rum.

EN HISTORISK TILLBAKABLICK

Större delen av Biskopsgården ingick tidigare i Lundby

socken. Marken brukades av hemmanet Biskopsgården

och i området anlades ett tiotal torp under 1800-talet.

Efter inkorporeringen med Göteborg 1906 var detta i

huvudsak landsbygd ytterligare femtio år, men några

enstaka villor och mindre småhusgrupper växte upp

cirka 1920–40.

Området planlades i tre etapper med en sammanlagd

area om 90 hektar, 2400 meter lång och 600-800 m

brett. Den tidigast utbyggda delen (den södra) byggdes

egentligen innan miljonprogrammet. Den mellersta

delen kom att präglas av en större rationalisering av

stadsplaneringen och byggandet medan den yngsta,

nordligaste delen, även kallad Länsmansgården, bär

alla karaktärsdrag av miljonprogrammets byggande.

Södra och Norra Biskopsgården uppfördes 1955–60,

Länsmansgården tillkom 1963–66 och Svartedalen

började byggas 1965. Några av områdena utformades

som grannskapsenheter med centrumanläggningar och

skolor i nära anslutning till bostäderna. Byggherrar för

de flesta av husen var de kommunala bostadsföretagen

Göteborgs Stads Bostads AB, stiftelsen Göteborgs

Bostadsföretag, Fastighets AB Göteborgsbostäder och

Stiftelsen Samhällsbyggen. En mindre andel tillkom

genom HSB och privata företag.

Fullt utbyggt hade Biskopsgården 25 000 invånare. I

tidskriften Arkitektur, 1959, beskrivs den nyuppförda

stadsdelen som ett typiskt stycke Bohuslän med havets

närhet, saltmättade vindar och ett kargt bergslandskap

med en talldunge som enda vegetation.

Södra Biskopsgården

Stadsplanen för södra Biskopsgården fastställdes

1955-56 av bl a Koj Jonsson, Enar Werner och Per

Djurman. Det byggdes 1200 lägenheter i höghus och

drygt 2000 i låghus.

Vårväderstorget byggdes mellan 1956-58.

Vårväderskyrkan är ritad av Johannes Olivegren.

Lite längre norrut inom kvarteren Lågtrycket och

Landvinden ligger trevånings lameller i en mera

traditionell tegelbyggnadsstil av arkitekterna Gunnar

Werner och Nernst Hansson. Inom kvarteren

Ljungelden och Kulingen ligger även ett trevånings

bostadshus från 1955 i gult fasadtegel ritat av Gunnar

Wetterlundh samt Ryaskolan från 1962 med fasad i

rött tegel.

Inom kvarteret Landvinden ligger fem punkthus

ritade av Lund och Valentin, byggda av Rudolf Mörne

byggnads AB. Punkthusen har ett centralt trapphus

och en sk tjock byggnadskropp. Fasaden är klädd

med ljusgrå och gula fasadplattor. Inom kvarteret

Lågtrycket byggdes samtidigt två likvärdiga punkthus.

Dessa ritades av P O Klang och byggdes av byggherren

Johansson & Co. Husen består av sju och åtta våningar

i tjockhus med enkla och symmetriska fasader.

En relativt oförändrad husgrupp som består av åtta

till elva våningar höga punkthus ligger norr om

Vårväderstorget. Husen var ritade 1955 av Poul

Hultberg och Arne Nygård för Göteborgs stads

Bostadsaktiebolag.

I nordväst ligger kvarteret Mistralen. Området ritades

av arkitekterna Erik och Tore Ahlsén för Göteborgs

Bostadsföretag. Lamellerna är svagt svängda med

utanpåliggande glasade trapphus vilket utmärkte

området speciellt på kvällarna när trapporna lyste i

mörkret.

Inom kvarteren Jordbävningen och Blåsten byggdes

1956-58 det andra i raden av experimentellt

tillverkade prefabricerade hus. Husen ritades av Rune

Falk inom Ekholm och White arkitektkontor samt

av ingenjörerna Sten Albrektsson och Gösta Waller.

Detta var ett av de första fyra experimentella områden

med helt prefabricerat elementsystem som tillämpats

i Göteborg; de övriga finns i Kortedala, Högsbo och

Tolered.

Punkthus på sju till tolv våningar byggdes nordost om

Vårväderstorget 1956.

Norra Biskopsgården

Stadsplanen för de nordöstra delarna av Biskopsgården

fastställdes 1956 av Koj Jonsson och Gustav Boström. I

stadsplanen kring Godväders- och Dimvädersgatorna

medverkande även arkitekterna Celander och

Lindgren. Eftersom flera arkitekter medverkade i

utformningen är området heterogent och senare

under nittiotalet nästan genomgående ombyggt. I

hela området är det större variation där flera arkitekter

kunde ta hand om mindre enheter än där en arkitekt

fick rita hela komplex med hus.

Norra Biskopsgården planlades 1958 av Koj Jonsson

och Folke Skugghall och ritades av Erik och Tore

Ahlsén åt Göteborgs Bostadsföretag. Friskväderstorget

byggdes med två åtta våningar höga hus avsedda för

bostäder och butiker. En del av området, söder om

torget är demonterat. Vattentornet som höjer sig över

denna områdesdel ritades av Nils Einar Eriksson. Åtta

till niovånings skivhus dominerar östra delen av norra

Biskopsgården.

Friskväderstorget placerades centralt vid

spårvägshållplatsen. Det stora bostadshuset ritades

av Erik och Tore Ahlsén 1958 i det sena 1950-talets

växande skala, dock fortfarande med butiker i

bottenvåningen. Suterrängvåningarna mot vägen har

betongreliefer.

Den större västra delen av området revs i början av

1990-talet. Hit flyttades de prefabricerade radhus i

trä som byggts för OS i Norge och stod på Heden

under VM i friidrott i Göteborg 1995. De anpassades

till åretruntboende med delvis nya tak och kallas

Solvädersbyn.

Nordväst om torget finns det åtta husgrupper byggda

1957-58 i kvarteret Passadvinden. Husen ritades av

arkitekterna Nils Einar Eriksson, Poul Hultberg,

Arne Nygård samt Lars Ågren. Byggherren var

Göteborgs stads Bostadsaktiebolag. Området är stort

med kringbyggda gårdar och ett par servicebutiker.

”Storgårdarna” har åtskilda volymer men liknande

fasadutformning och tre våningar.

Öster om Sommarvädersgatan i Svartedalen byggdes

såväl åttavånings som tre- till fyravånings flerfamiljshus.

Höghusen har enkelsidiga lägenheter i s.k. skivhus.

Eftersom terrängen var svår har marken sprängts

och stadsplanen blev schematisk. Arkitekterna som

ritat husen var Per-Olof Klang, Rune Lund och Alf

Valentin, Rudolf Hall samt Nernst Hansson. En del av

byggnaderna hade eternitfasader andra, lägre hus var

av tegel. Lund och Valentins hus hade utanpåliggande

balkonger med träspaljé utmed sidorna som gav husen

ett mycket karaktäristiskt yttre. Fasaderna ändrades

dock under 1990-talet.

Länsmansgården

Länsmansgårdens bostadsbebyggelse uppfördes på

jungfrulig mark under 1960-talet. 1962 arbetades ett

förslag till Länsmansgårdens stadsplan fram. Området

som ligger söder om Björlandavägen och norr om

Rimfrostgatan planlades 1962 av stadsplanerare

Enar A. Werner och Stig Wallin. Bostadsområdet

ligger högt uppe på berget med viss utsikt över

Säve flygfält. Området bebyggdes med ca 2900

lägenheter under perioden 1963-66. Två områden

av fem består av åtta vånings skivhus som byggdes

om under 80- och 90-talet. Övriga områden är tre

till fyra våningshus placerade i längor i nordsydlig

riktning. Sammankopplat med dessa låghus ligger

Länsmanstorget. Förutom service och fritidsgård

finns i området också två låg- och mellanstadieskolor,

Landamäresskolan och Hökegårdsskolan (numera

gymnasiesärskola), lekskola och daghem.

Den relativa närheten till Säve flygplats bestämde

husens höjd; 105 meter över stadens nollplan för att

husen inte skulle komma i vägen för flygningarna.

Dessutom påverkades husens utformning av

säkerhetsföreskrifterna för bullerstörningar.

Fasadmaterialet och utformningen av husen varierar

mellan rött och gult tegel och betongelement.

Husgruppen i kvarteren Tromben, Motvinden,

Stackmolnet, Tövädret, Norrskenet, Virvelvinden,

Värmeböljan och Västanvinden har i mitten ett långsträckt

parkområde.Husen ritades av arkitekterna Ture Blomqvist

och Kay Fisker inom Blomqvists Elementbyggen.

Området byggdes 1964 av Samhällsbyggen.

Länsmansgårdens lamellhusområden byggdes av

betongelement i två till sex våningar.

Tre höghus ligger i den nordligaste delen av

Länsmansgården. Husen är åtta våningar höga och

den ena lamellen lite svagt svängd.

Jättesten är ett område som ligger öster om

Biskopsgårdens mellersta del. Inom områdets norra del,

i kvarteret Solstrålen ligger drygt tjugo fyravåningshus.

De ritades av arkitekt Gunnar Lindman och byggdes

1965-66 för Fastighets AB Betongblandaren.

FÖRÄNDRAT - BEVARAT

På 1980-talet började delar av de första

bostadsområdena att byggas om, bl a genom

tilläggsisolering av fasaderna. Några av de yngre

byggnaderna i norra delen har också förändrats

genom om- och tillbyggnader bland annat inom turnaroundprojektet

Solstaden vid Sommarvädersgatan. I

början av 1990-talet revs ett relativt stort område med

bostadshus vid Solvädersgatan. 1996 bebyggdes det

med småhus av trä tillverkade av delar från provisoriska

byggnader som uppfördes på Heden för VM i friidrott

1995.

Vårväderstorget och höghusen på östra sidan

Blidvädersgatan har byggts om.

Under tidigt 1990-tal byttes en del balkongräcken

och balkongfronter ut i kvarteret Passadvinden.

Ombyggnaderna i hela området pågick under flera år.

INGÅR I BEFINTLIGA PROGRAM

En del av södra Biskopsgården ingår i tidigare

bevarandeprogram del I och II, som värdefull miljö

med dels femvånings punkthus och fyravånings

lameller som byggdes 1957 och ritades av arkitekten

Helge Zimdal dels radhus med sadeltak som ritades

några år senare av Lars Ågren. Lamellhusen för vilka

det (1998) planerades en varsam ombyggnad har

bevarat en tidstypisk femtiotals karaktär.