Wieselgrensplatsen : Brämaregården 68:4-7 :: bebyggelse, bostadsbebyggelse, handel och bankväsen

HISTORIK

Enligt 1959 års generalplan skulle Hisingen få ett

stort centrum. Det fick namnet Wieselgrensplatsen

efter den kände nykterhetskämpen Peter Wieselgren.

1955 gjordes stadsplanen för Lundby Centrum av

stadsplanechef Koj Jonsson och Torild Ekberg. 1959

presenterades platsen som Lundby Medborgarcentrum,

med samlingssalar och ungdomsgård och biograf

intill. När centrumet invigdes 22 maj 1966 blev istället

kommersen huvudsaken, med varuhusen Domus, Epa

och ca 20 specialbutiker. Ovanpå Domus fanns en

samlingssal. Grönsakshallen byggdes 1961 som ett

provisorium åt Domus, där biblioteket sedan flyttade in.

Tre åttavånings bostadshus ritades redan 1958, Lundby

centrum med en lägre centrumbyggnad tillkom 1965.

På de första två våningarna inreddes kontor, butiker

och på de övre bostäder. Fasaderna var putsade.

Arkitekterna var Arne Nygård och Poul Hultberg.

Byggherrarna var Arvid Malm och Artur Källfelt samt

G.O. Brannefors.

MOTIVERING

Lundby centrum, eller Wieselgrensplatsen, påminner

om större svenska städers gågata och har en

storstadsmix av butiker. Platsen är karaktäristisk och

har såväl miljömässiga som stadsbildsmässiga kvaliteter.

Centrumet har originalinslag som berättar om tidens

dekorativa stil och utformning.

BESKRIVNING, KARAKTÄR

Anläggningen är uppdelad på två kvarter, belägna i

olika stadsdelar på var sin sida om Wieselgrensgatan.

Den huvudsakliga delen i öst har två skivhus med åtta

våningar och affärer i gatuplan, och mellan dem en

låg affärsbyggnad, samt en stor centrumbyggnad med

sjukhus.

Entrén till torget bär tydliga spår av det ursprungliga

stora EPA-varuhuset med restaurang. Huset har en

karakteristisk kopparklädsel i den övre våningen och

klockspelet fungerar fortfarande. Ett sjukhus, också

det kopparklätt med fält i 1970-talsorange, ligger

intill affärscentrumet. Åt stråket är fasaden i gatuplan

uppglasad, med ett utskjutande skärmtak med infälld

stor, rund armatur över skyltfönstren. Fyra trappor

leder upp från stråket till skivhusens första våning, med

kontor och sjukvårdande verksamheter och vidare till sex

bostadsvåningar. Skivhusen har ljusa fasader med bruna

balkonger och indragna kopparharnesk under takfoten

och utgör ett sammanhållande element. Stråket har

markbeläggning i vita, svarta och röda betongplattor.

Centrumbyggnaden verkar som tre byggnader,

eftersom byggnadshöjderna varierar. Sjukhuset har

fyra våningar, övriga två. Centrumbyggnaden är klädd

med 48 ton zig-zag korrugerad kopparplåt upptill och

svart norsk skiffer nedtill. Åt Hjalmar Brantingsgatan

har husvolymerna mycket olika uttryck, styrt av

fönstersättningen. Den västra byggnadskroppen har

stora restaurangfönster i hela övervåningen, medan

den mellersta är slutnare med smala fönster i rad, brutet

av en utskjutande kopparklädd ”låda” på övervåningen

med kontor. Sjukhuset i öst får en offentlig karaktär

av den närmast totalt uppglasade fasaden i band med

orange glasbröstningar. Taken är relativt plana med

olika påbyggnader.