Grejen med Göteborg : 1900-2020, 2021 : Västra rummet - Grupp 1 : Anteckningsbok :: Anteckningsböcker

Att bo tillsammans »Högst upp«

»Jag kom hem till flugornas rike och diskade efter dig, kära du. Men det är lugnt, det är därför jag bor kollektivt. Tycker så mycket om att städa efter andra. PS – ta gärna av maten som står på spisen.«

På Erik Dahlbergsgatan i Vasastaden finns en lägenhet där hyresgäster har levt nära varandra sedan 1950-talet. De har delat kök, badrum och hyra. För medlemmarna i just det här kollektivet, som kallades »Högst upp«, var boendeformen en frizon från normer och ett alternativ till traditionella sätt att leva. 2019 ville husets nya ägare renovera lägenheten och hyresgästerna fick flytta. En av dem, Claudia Kent, berättar så här om dem som bodde i kollektivet.

"Det har inte varit 100 % separatistiskt men det har framför allt varit kvinnor som bott här – kvinnor och transpersoner… Jag kan inte tala för kollektivets hela historia men jag vet att de flesta som bott här har varit ganska politiskt medvetna och politiskt aktiva."

Anteckningsböckerna här i utställningen låg på kollektivets toalett. De rymmer funderingar och meddelanden om allt från städning till politik och kärlek.

NOTEBOOKS - There have been many housing communes in Gothenburg. These notebooks come from one called »Högst upp«.

----------

Living together

“I came home to the kingdom of the flies and washed up after you, my dear. But that’s fine – that’s why I live in a cooperative, I love cleaning up after others. PS do eat some of the food that’s on the hob.”

On Erik Dahlbergsgatan in Vasastaden there was a flat whose tenants had lived at close quarters since the 1950s. They shared a kitchen, bathroom and the rent. For the members of this particular commune, called »Högst upp« (At the top), this type of accommodation was a free zone from social norms and an alternative to traditional ways to live.

In 2019 the building’s new owners wanted to renovate the flat and the tenants had to move out. One of them, Claudia Kent, describes the commune’s members like this:

“It wasn’t 100 % separatist but it was mostly women who lived here – women and trans people… I can’t speak about the commune’s entire history but I do know that most people who lived here were quite politically aware and active.”

The notebooks in this exhibition were kept in the commune’s toilet. They contain thoughts and messages about everything from cleaning to politics and love.