Wieselgrensplatsen : Brämaregården 68:4-7 :: bebyggelse, bostadsbebyggelse, handel och bankväsen

HISTORIK

Enligt 1959 års generalplan skulle Hisingen få ett stort centrum. Det fick namnet Wieselgrensplatsen efter den kände nykterhetskämpen Peter Wieselgren. 1955 gjordes stadsplanen för Lundby Centrum av stadsplanechef Koj Jonsson och Torild Ekberg. 1959 presenterades platsen som Lundby Medborgarcentrum, med samlingssalar och ungdomsgård och biograf intill. När centrat invigdes 22 maj 1966 blev istället kommersen huvudsaken, med varuhusen Domus, Epa och ca 20 specialbutiker. Ovanpå Domus fanns en samlingssal. Grönsakshallen byggdes 1961 som ett

provisorium åt Domus, där biblioteket sedan flyttade in. Tre åttavånings bostadshus ritades redan 1958, Lundby centrum med en lägre centrumbyggnad tillkom 1965. På de första två våningarna inreddes kontor, butiker och på de övre bostäder. Fasaderna var putsade. Arkitekterna var Arne Nygård och Poul Hultberg. Byggherrarna var Arvid Malm och Artur Källfelt samt G.O. Brannefors.

MOTIVERING

Lundby centrum, eller Wieselgrensplatsen, påminner om större svenska städers gågata och har en storstadsmix av butiker. Platsen är karaktäristisk och har såväl miljömässiga som stadsbildsmässiga kvaliteter. Centrat har originalinslag som berättar om tidens dekorativa stil och utformning.

BESKRIVNING, KARAKTÄR

Anläggningen är uppdelad på två kvarter, belägna i olika stadsdelar på var sin sida om Wieselgrensgatan. Den huvudsakliga delen i öst har två skivhus med åtta våningar och affärer i gatuplan, och mellan dem en låg affärsbyggnad, samt en stor centrumbyggnad med sjukhus. Entrén till torget bär tydliga spår av det ursprungliga stora EPA-varuhuset med restaurang. Huset har en karakteristisk kopparklädsel i den övre våningen och klockspelet fungerar fortfarande. Ett sjukhus, också det kopparklätt med fält i 1970-talsorange, ligger intill affärscentrumet. Åt stråket är fasaden i gatuplan uppglasad, med ett utskjutande skärmtak med infälld stor, rund armatur över skyltfönstren. Fyra trappor leder upp från stråket till skivhusens första våning, med kontor och sjukvårdande verksamheter och vidare till sex bostadsvåningar. Skivhusen har ljusa fasader med bruna balkonger och indragna kopparharnesk under takfoten och utgör ett sammanhållande element. Stråket har markbeläggning i vita, svarta och röda betongplattor. Centrumbyggnaden verkar som tre byggnader, eftersom byggnadshöjderna varierar. Sjukhuset har fyra våningar, övriga två. Centrumbyggnaden är klädd med 48 ton zig-zag korrugerad kopparplåt upptill och svart norsk skiffer nedtill. Åt Hjalmar Brantingsgatan har husvolymerna mycket olika uttryck, styrt av fönstersättningen. Den västra byggnadskroppen har stora restaurangfönster i hela övervåningen, medan den mellersta är slutnare med smala fönster i rad, brutet av en utskjutande kopparklädd

”låda” på övervåningen med kontor. Sjukhuset i öst får en offentlig karaktär av den närmast totalt uppglasade fasaden i band med orange glasbröstningar. Taken är relativt plana med olika påbyggnader.