Daug, Johan Heinrich :: person

gesäll hos Johan Gabriel Högwall 1814. Han var född i Mitau (dåv. Kurland), som son till snickaren Johan Andreas Daug och Dorothea Konstantia Erdmann. Död 23/4 1844 i Domkyrkoförsamlingen, Göteborg.

Gift 1:a ggn med Petronella Benedicta Dahlbeck född 1802 - dotter till sadelmakaren Paul Dahlbeck och h.h. Cornelia Ödman. Död 5/8 1826 i Kristine församling, Göteborg.

Gift 2:a gången med Sofia Elisabet Dahlbeck född 1803 (syster till föreg.) Död 1892.

Barn i 2:a giftet: Herman Teodor f. 1828.

J.H. Daug invandrade till Göteborg omkring 1805. Hans verkstad var belägen vid Västra Hamngatan i tomterna under nr 23, 24, och 25 i stadens första rote.

I bouppteckningen efter första hustrun upptages bl.a. följande verktyg:

4 hyvelbänkar med vertyg värderade till 40 riksdaler, 1 spinnrock till "strängars dragning" 8 rdr, 4 snittyg 8 rdr, 1 klovsåg 6 rdr, 30 skålpund elfenben 40 rdr, ebenholtz för 5 rdr, 40 plankor mahogny 13 rdr, strängar för 10 rdr, 1 låda mässingsbeslag 25 rdr banco. Tillgångarna uppgick till 2095 rdr medan utgifterna var 345 rdr 32 sk banco.

År 1815 fick han en kompanjon, Lars Olsson, och firman kallas därefter Olsson & Daug, och erhöll privilegier på att tillverka 'Claver och fortepianon samt andra Musikaliska Instrumenter'.

Olsson försattes i konkurs redan året därpå och Daug kom att själv överta instrumenttillverkningen till sin död 1844. Han hade en verkstad med "gesäller". "lärogossar" och "diversearbetare". Uppskattningsvis var där 1-3 anställda i verkstaden samtidigt. Daug rapporterar om 3-6 färdigbyggda instrument per år. Produktionen verkar att ha avklingat efter 1838. Instrumenten hade under tjugotalet ett värde av 100 - 150 rdr bco. Verkstaden var således liten till sin omfattning i jämförelse med de motsvarande engelska och stockholmska.

I Daugs verkstad tillverkades, vad vi vet, bordsformade fortepianon, kabinettsfortepianon, gitarrer, gitarrsträngar och "windharpor". Även reparationer av fortepianon, gitarrer och lutor utfördes jämte stämningar på klaverinstrument.

(Källa: Mats Krouthén, 1999)