GAM:23755 :: lerkärl, behållare

Alla begravdes på samma sätt. Män, kvinnor och barn brändes på bål. Benen lades i urnor av lera eller trä tillsammans med några få gravgåvor. Av träkärlet har hartsen som tätade skarvarna bevarats. Urnorna sattes ner i gropar i marken på ett gemensamt gravfält. Vid gropen restes en sten eller träpåle.

Men sättet att begrava har växlat. Tidigare begravdes endast ett fåtal i stenrösen och högar. Senare saknas barngravar medan flera husdjur bränts tillsammans med den döda. Varför dessa förändringar?

I bronsålderns gravrösen begravdes endast ett fåtal. Några århundraden före Kr f ändras begravningsskicket och gravarna samlas i stora gravfält. På dessa gravfält har män, kvinnor och barn begravts. De döda brändes och de brända benen samlades i en urna av bränd lera eller av näver. Av den sistnämnda finns i så fall kvar den harts med vilket kärlet tätats. Urnan har sedan placerats i en grop i marken och ibland försetts med gravgåvor. Graven har sedan markerats med en rest sten.

I Ekehögen intill Onsala kyrka i norra Halland har ett gravfält av detta slag undersökts, fornlämningsnummer Onsala 10. Sammanlagt har man undersökt över 200 anläggningar varav ca 180 gravar. De brända benen har lagts antingen i lerkärl 105 stycken eller i träkärl där hartstätningen bevarats 34 stycken. Gravgåvorna är inte särskilt många. De utgörs av några spjutspetsar, skäror av järn, en halsring av brons och ett dräktspänne - fibula- av brons med en tjurfigur på.

Huvuddelen av gravfältet undersöktes åren 1923-29. Grävningsledare var för största delen av gravfältet Georg Sarauw, Elof Lindälv och Nils Niklasson från Göteborgs Museum.

Litteratur: Cullberg Kj. 1973, Ekehögen - Backa Röd - Valtersberg, Frågor om kronologi och kulturkontakter under yngre förromersk järnålder i Göteborgsområdet. Studier i nordisk arkeologi 12.

Cullberg, Kj., 1973, Ekehögen und Valtersberg. Zwei Gräberfelder der vorrömischen Eisenzeit in Westschweden. Katalog. Studier i Nordisk arkeologi 11.

Lerkärlet fanns i grav 42. De brända benen har ej kunnat bestämmas med säkerhet. Inga andra fynd. Redovisas som barngrav.

Berit Hall, utställningstext, Spåren talar, 2002