logo

Carlotta - the museum database

OBJTXTPresentationstext

CountValue
1ABC-boken inleds med ett 8 sidor långt förord, uppdelat på det mer allmänna Företal, som förklarar författarens avsikter med boken, och en lärarhandledning som upprepar delar ur Företalet samt ger mer exakta anvisningar för undervisningen. Förordet var även tänkt att användas som läsövning för barnen, som började med bokstavsträningen på sidan 9 och fortsatte till slutet av boken, varpå de betade av sidorna 1-8. Författaren inleder med att peka på övriga ABC- och läseböckers otillräcklighet och bristande pedagogiska upplägg, samt felaktigheter i läsundervisningen i stort. "Således läses, af alt för många, länge, eller framgent, utan tilbörlig nytta och upbyggelse". Detta var inget ovanligt grepp i läseböckernas förord, där både de egna skälen till att skriva boken och läsarens skäl till att köpa/använda den ofta bevisas genom konkurrensens undermålighet.
23Accessoarerna till sorgklädsel som museet fått från Birgitta Broberg speglar traditionen att lägga undan denna typ av föremål samlat så att när någon i familjen skulle på begravning fanns dessa småting till reds. Även det som egentligen inte längre används kan ofta bli kvar i ”sorglådan”.
1ADOLPHE FRÅN RUMÄNIEN När jag var tio år flydde jag och min familj från Rumänien till Tyskland. Vi visste att vi aldrig kunde återvända. Jag kände att jag växte upp i ett land som inte var mitt eget. Jag är på ett sätt väldigt tysk, en arbetare. Samtidigt har jag temperament och är jätteimpulsiv. Det var så jag kom hit. Jag hade verkligen inga planer på att lämna Berlin, men fick tips om ett jobb i Göteborg. På några veckor skulle jag helt byta liv och hitta någonstans att bo i Göteborg. Om jag ibland undrar var jag hör hemma är det en erfarenhet jag delar med en väldig massa människor här i Göteborg och i världen. Den som reser måste öppna sig för andra människor för är man inte elastisk går man sönder. Och resande förändrar människor. All rörelse lämnar spår.
1A Gothenburger in space "I lost my EVA Hasselblad inadvertently, I’m sorry to say". During a spacewalk in 1966 one of the astronauts dropped his camera straight out into empty space. Clumsy, maybe. But for Hasselblad, one of the world’s smallest camera manufacturers, it was a gift from heaven. "Fantastic advertising", said Victor Hasselblad himself. The Gothenburg company’s name was mentioned in the news around the world and a year later Hasselblad gained the sole right to make cameras for NASA. However, the collaboration began earlier than that. The camera here is a replica of the »Space Hasselblad 500 C« made for NASA’s Mercury Program in the 1960s. It was customised to cope with the demanding changes of temperature in space, and was made as lightweight as possible. For example, all the classic leather trim was removed. The film housing was modified to handle 70 images instead of the standard 12. In 1969 the world saw the first Moon landing through a Hasselblad camera, parts of which still lie on the Moon. It was most important to bring home the rolls of film – the rest was left behind to save on weight.
1akvarell Avbildad blomma hos Wennerholm i Göteborg, 1775. GM:3071
1Akvarellerad teckning, 24 x 35 cm., av Nils Arild 1954.
1Alla begravdes på samma sätt. Män, kvinnor och barn brändes på bål. Benen lades i urnor av lera eller trä tillsammans med några få gravgåvor. Av träkärlet har hartsen som tätade skarvarna bevarats. Urnorna sattes ner i gropar i marken på ett gemensamt gravfält. Vid gropen restes en sten eller träpåle. Men sättet att begrava har växlat. Tidigare begravdes endast ett fåtal i stenrösen och högar. Senare saknas barngravar medan flera husdjur bränts tillsammans med den döda. Varför dessa förändringar? I bronsålderns gravrösen begravdes endast ett fåtal. Några århundraden före Kr f ändras begravningsskicket och gravarna samlas i stora gravfält. På dessa gravfält har män, kvinnor och barn begravts. De döda brändes och de brända benen samlades i en urna av bränd lera eller av näver. Av den sistnämnda finns i så fall kvar den harts med vilket kärlet tätats. Urnan har sedan placerats i en grop i marken och ibland försetts med gravgåvor. Graven har sedan markerats med en rest sten. I Ekehögen intill Onsala kyrka i norra Halland har ett gravfält av detta slag undersökts, fornlämningsnummer Onsala 10. Sammanlagt har man undersökt över 200 anläggningar varav ca 180 gravar. De brända benen har lagts antingen i lerkärl 105 stycken eller i träkärl där hartstätningen bevarats 34 stycken. Gravgåvorna är inte särskilt många. De utgörs av några spjutspetsar, skäror av järn, en halsring av brons och ett dräktspänne - fibula- av brons med en tjurfigur på. Huvuddelen av gravfältet undersöktes åren 1923-29. Grävningsledare var för största delen av gravfältet Georg Sarauw, Elof Lindälv och Nils Niklasson från Göteborgs Museum. Litteratur: Cullberg Kj. 1973, Ekehögen - Backa Röd - Valtersberg, Frågor om kronologi och kulturkontakter under yngre förromersk järnålder i Göteborgsområdet. Studier i nordisk arkeologi 12. Cullberg, Kj., 1973, Ekehögen und Valtersberg. Zwei Gräberfelder der vorrömischen Eisenzeit in Westschweden. Katalog. Studier i Nordisk arkeologi 11. Lerkärlet fanns i grav 42. De brända benen har ej kunnat bestämmas med säkerhet. Inga andra fynd. Redovisas som barngrav. Berit Hall, utställningstext, Spåren talar, 2002
1alnmått Av stål, 1717. GM:5519
1alnmått Mässing, 1784. HF:199
1AMERIKAKOFFERT - Amerikakoffert kallas en väska som den här, som varit i Amerika. Kofferten ägdes av Hilda Lindström, en av hundratusentals svenskar som utvandrade till USA.
1Amerikakoffert kallas en väska som den här, som varit i Amerika. Kofferten ägdes av Hilda Lindström, en av hundratusentals svenskar som utvandrade till USA.
1Amforan (vasen) är en souvenir från Jubileumsutställningen 1923, då Göteborg firade 300 år. Då byggdes bland annat Konstmuseet och Liseberg.
1AMFORAN - (vasen) är en souvenir från Jubileumsutställningen 1923, då Göteborg firade 300 år. Då byggdes bland annat Konstmuseet och Liseberg.
1antagligen skulle den beskrivas som finare middagsklänning eller cocktailklänning i samtida texter, troligen använd privat eller möjligen vid representation för Meeths räkning.
1ANTECKNINGSBÖCKERNA - Det har funnits många bostadskollektiv i Göteborg. De här anteckningsböckerna kommer från ett som kallades »Högst upp«.
1Apoteksflaskor av glas och keramik, hittade där apoteket Enhörningen låg (G:1977:1:1, G:1977:1:5)
1Apoteksflaskor av glas och keramik, hittade där apoteket Enhörningen låg på Södra Hamngatan 13. (G:1977:1:1, G:1977:1:5)
1Arbeterskorna som sitter vid maskinerna har ofta för tiden moderiktiga stora frisyrer men deras kläder är av tåligare material och enklare snitt än på samtida modeplanscher, några av dem skyddar sina kläder med heltäckande förkläden. gan 2020-04-28
1Arbetsstövel använd av fryshusmaskinisten Ingemar Törngren i Andelsfisks fryshus på Öckerö under1950 talet
1Arkeologen och vardagen Det är i föremålen man hittar vardagen. Därför är arkeologernas grävande viktigt för vår kunskap också om historisk tid. När städer och gårdar undersöks är det inte kungakronor och svärd man hittar utan korvpinnar och kaffekoppar.
1Arkitekturskolan Sven Hultins gata 6. Undervisningsbyggnad med verkstäder, föreläsningssalar, ritsalar, kontor Helge Zimdal var professor i arkitektur 1951–71. I dalgången bakom entrén till Chalmers ritade han nya byggnader för Arkitektur och Väg och Vatten, expansiva utbildningar i miljonprogrammets byggboom. Arkitekturskolan stod klar 1968 och är en helt kvadratisk byggnad i rött tegel i fem våningar. I en tid när Byggnadsstyrelsen som byggherre tryckte starkt på byggnaders generalitet och flexibilitet ritades arkitekturskolan paradoxalt nog helt skräddarsydd för den organisation av utbildningen som gällde just då. Fyra årskurser hade var sitt huvudämne med varsin professor som satt i hörnrummen på andra våningen med sin sekreterare i ett uppglasat rum framför, en indelning som ändrats flera gånger sedan dess. Interiören är elegant snarare än robust, med vitmålade tegelväggar och bruna snickerier. Den öppna gården täcktes över med ett glastak kring 1990. Kemi 2 Gibraltargatan-Kemivägen. Laboratorier Klas Anshelm var utbildad på Chalmers men verksam som arkitekt i Lund där han också ritade den nya tekniska högskolan i början av 1960-talet. Han ritade även medicinska fakulteten i Göteborg för byggnadsstyrelsen som beställare. Han arbetade konsekvent med bärande tegelmurar, på Chalmers i rött tegel, och kunde visa att det var en ekonomisk konstruktion i en tid när man annars trodde starkt på pelarstommar i betong. Den bärande tegelmuren är avläsbar i de regelbundet placerade kvadratiska fönstren i en tremetersmodul. Till den enkla grundformen kunde Anshelm foga genomtänkta och originella detaljer. Kemi 2 trappas ner för att inte störa bostadshusen på andra sidan Gibraltargatan. Trappningen ger samtidigt terrasser som fungerar som utrymningsvägar för de brandfarliga kemilabben. Terrassväggarna är inte bärande och därför klädda med koppar.
1Arturo från Venezuela När jag var 18 år lämnade jag Venezuela för att åka till USA och bli volontär i amerikanska armén, Men att kriga i Vietnam för ett land som inte var mitt eget fanns inte på kartan. Jag fick reda på att en vän hade flyttat till Genève. Jag bestämde mig snabbt för att hänga på. Där träffade jag mitt livs kärlek – Ingrid från Sverige. När hon fick hemlängtan följde jag med. Om jag skulle bo i Sverige skulle det bli Göteborg. Göteborg hade den där själen jag ville ha. Nu har jag bott här så länge och känner mig allt som en Masthuggspôjk, även om jag bor på Styrsö nu. Det är inte samma land i dag som för 40 år sedan när jag kom. Då genomsyrades samhället av solidaritet och Palmes visioner. Nu har det blivit en mentalitet av ”jag gör mitt och skiter i resten”. Det är en tråkig utveckling. Men kärleken till Göteborg håller i sig.
1ask Pärlemor, 1740-50. GM:17945
1att brodera märkdukar även kallade övningsdukar, ingick ofta i flickors uppfostran, det finns enstaka mycket tidiga exemplar, och från 1600-talet fram till tidigt 1900-tal är de mycket vanliga. Just denna är att döma av utseendet hos figurerna från 1820-1830 talet. Flera av motiven på duken hör till de mycket vanliga; naturligtvis alfabetet men även kvinnan som pryder urnan med en blomstergirland, lejonet och hjorten som är kristna symboler, medan andra inslag är lite ovanligare som inslaget av broderi med metalltråd.
1Att ha tunna vita klänningar dekorerade med vitbroder är typiskt för det tidiga 1800-talet
1Avfoto gjort omkr. 1970 av Elof Lund. Ur dennes samling till museet 1995 genom Rolf Ödesjö.
1avsedd att bäras i skärpet eller kjolinningen var chatelainen, från och till under tidens lopp en populär acessoar för kvinnor. just denna är för sybehör men en chatelain kunde också innehålla saker som skrivdon luktdosa eller nycklar.
1Avslutningsvis en text som uppmanar barnet att ta vara på tiden, vara ödmjuk, gudfruktig och lyhörd så ska allt gå en väl här i världen. Tonen är karg och budskapet tydligt.
1Axel från en liten ort mellan Mölnlycke och Pixbo Jag är uppvuxen i en liten ort. Vi var 11 syskon. Far var båtsman i Kungliga flottans segelskutor. Själv kom jag till Göteborg 1900 och var anställd i stadens tjänst på hästspårvagnarnas tid. Engelska bolag anlade spårvagnsnätet. ”Stan” vågade ju inte utan utlänningar tjänade sig rika först. Man hämtade sin egen vagn om morgonen vid stallet på Gårda. Jag flyttade till Landala 1917. Det var centralt redan då och inte svårt att få lägenhet. Numera är det inte många i huset som man känner, alla är döda. Bara fröken Rut som bor i samma svale som kommer ibland och lånar salt. Förr tvättade varje familj själv och man streckade på gården. Nu skickas allt till Guldhedens tvätt.