logo

Carlotta - the museum database

OBJTXTUtställningstext - Krona eller Klave

CountValue
1Det kan vara svårt att komma 1800-talsmänniskan nära. Det var först under det här århundradet som man kunde ta fotografier och porträtt hade bara de rika råd med. I det här fallet blir det extra tydligt, när man kan se hur tre män såg ut medan i fallet med kvinnorna har vi bara föremålen kvar. Hembiträdesdräkten sydde Selma Svensson av tyg som köptes under Larsmässomarknad på ett av stadens torg. Vågen på bilden längst ner till höger, en besman, är en slags balansvåg som man ofta använde när man sålde varor på torgen. Den var enkel att ta med sig och det var lätt för köparen att kontrollera att vikten stämde.
1Göteborgs stadsmuseum hette från början Göteborgs museum och grundades 1861. Redan från början fanns det mynt och medaljer bland föremålen i museet. Förr i tiden betalade man mest med mynt. De kunde vara av olika metaller som guld, silver och koppar. Att få ha sitt porträtt på ett mynt handlade om makt. Därför var det oftast kungar på som porträtterades. Kombinationen mellan ett högt värde, vackra porträtt och historia gjorde att många rika ville spara på mynt och sådant som många vill spara på hamnar ofta på ett museum. Göteborgs stadsmuseums mynt består mest av föremål som man har fått i gåva av rika handelsmän som bodde i staden under 1800-talet. Ibland skänkte man också vackra och ovanliga medaljer. Därför finns det ett nära samband mellan de som bedrev handel i staden, tjänade mycket pengar och som gav saker till museet.
1Handelshusen och bankerna hörde ihop. Många gånger var det samma personer som ägde dem. Skillnaden var förstås att varan i en bank var pengar. I och med att inte datorer fanns gjordes många av bankernas uträkningar med hjälp av mekaniska räknemaskiner. Pengar skickades med bud och väskan hade ibland lås så att det skulle vara svårt att komma in i den.
1I början av 1800-talet bodde det ca 20 000 invånare i Göteborg. Hundra år senare var det ca 130 000. Skillnaderna mellan fattig och rik var väldigt stor och den som var fattig kunde ha det svårt att få hjälp. De som var rika byggde fina stora hus i staden och de fattiga bodde i utkanterna, Haga och Majorna. Men på stadens torg kunde de alla mötas. Där fanns handelsmannen, bankmannen, fruarna, pigorna, polisen och försäljarna. Många av de som sålde varor var kvinnor. Idag är det svårt att få reda på vilka alla dessa kvinnor var medan handelsmännen och bankmännens porträtt finns kvar. Det är ändå viktigt att berätta om kvinnorna också, och att de fanns.
1Material, motiv, storlek, myntherre och syfte - alla dessa faktorer varierar när man tittar på vår mynt- och medaljsamling. Trots sin lilla storlek kan ett mynt eller en medalj berätta om såväl människor som händelser i vår historia. Vissa föremål är ovanliga, som det 1 1/3 mark silvermynt från 1512, kallad "Sturemarken". Det är oklart om det ursprungligen har varit avsett att cirkulera och därmed att betrakta som ett reguljärt mynt eller om det skall betraktas som ett minnesmynt. Endast två samtida präglingar är kända. Andra föremål är helt uppenbara minnesmynt- och medaljer, som exempelvis medaljen slagen med anledning av Göteborgsutställningen 1891, eller medaljen till Oscar Ekman, styrelseordförande, vid 50-årsjubileet av David Carnegie & Co 1895.
1Möbler, dokument och miljöer inom handelshusen skulle visa besökaren att man var någon att lita på. Det gjorde man genom att använda sig av stora möbler, dokument med motiv på och påkostade trapphus. Det var fint med kontorsmiljöer till skillnad från hur det kunde se ut i en industri.
1När man vill köpa något idag går de flesta till en affär eller handlar via nätet. Förr var det vanligt att man istället gick till torget. Där kunde handlare från andra städer eller landet ställa upp sina stånd tillfälligt. Fördelarna med det var att man inte behövde betala en hyra varje månad för en butikslokal. Sedlar var inte vanliga, utan på torget handlade man oftast med mynt. Till exempel kostade en tidning bara några ören vid sekelskiftet 1900 och då passade mynt bättre. Man kunde också betala med poletter. Det var en slags ersättning för pengar. Ibland fick man sådana som lön för utfört arbete. Till skillnad från mynt var poletterna bundna till vissa varor eller köpställen.
1Staden och kapitalet är en webbutställning som handlar om människor, handel och Göteborg under 1800-talet. Besök mötesplatserna i staden där handelshus har funnits, torgen där människorna har mötts och där en av de första bankerna låg. Under 1800-talet skedde en enorm ekonomisk utveckling i Göteborg. Många flyttade in till staden, pengar och varor bytte händer på ett sätt som vi kan ha svårt att förstå idag. När inte banker och kreditinstitut fanns, vem kunde man då lita på? Vad gjorde man när man akut behövde pengar? Under samma tid öppnades Göteborgs Museum. Föremålen där samlades in tack vare de förmögenheter som några få i Göteborg hade. I webbutställningen görs ett försök att skapa ett sammanhang mellan museum, handelshus, banker, torghandel och människorna i staden. Webbutställningen är producerad inom ramen för forskningsprojektet Krona eller klave vid Göteborgs universitet, Handelshögskolan, och Göteborgs Stadsmuseum. Projektet resulterar också i en bok och en fysisk utställning. Ett varmt tack för ekonomiskt bidrag från Torsten Söderbergs Stiftelse.
1Sveriges första bank grundades i Göteborg 1820. Det kan låta konstigt men de första bankerna hade delvis till uppgift att skydda de fattiga. Vid den tiden fanns inget bra system för att ta hand om fattiga och gamla men man tänkte att om de kan spara en slant medan de var friska och unga kunde man ha nytta av det som gammal. Att det var många som ändå inte kunde spara pengar verkar ha varit ett annat problem. Precis som man kan misstänka hade de fattiga inte råd att spara hos banken utan att det blev främst de som redan hade lite pengar. Det kunde vara affärsmän och tjänstemän, ibland även kvinnor som sparade. Tanken att spara var viktig, men utlåningen kom att bli precis lika central. Flera som inte fick låna i handelshusen fick via sparbankerna tillgång till rörligt kapital. Det gav fart till lokala handlare, affärsinnehavare och andra som bedrev småskaliga affärer. På 1830-talet grundades de första affärsbankerna som kallades för enskilda banker. De var helt inriktade på handel. Den första i Göteborg öppnades 1848. Den kom senare att heta Göteborgs Bank. De här bankerna hade faktiskt rätt att ge ut sedlar. I dag är det något som bara Riksbanken får göra. I samband med världsekonomiernas framväxt under mitten av 1800-talet, förändrades också bankerna. Flera av bankerna blev aktiebolag men fick inte ge ut sedlar. Nu blev det lättare att driva bankerna som företag och vi börjar känna igen dem som de är idag.
1Till torget gick alla i staden för att handla kött, grönsaker, ägg, kläder även möbler gick att köpa på torget vissa marknadsdagar. Nästan varje dag året om pågick det handel på torgen i Göteborgs centrum. Störst och äldst var torghandeln på det som idag kallas Gustav Adolfs torg, förr Stora torget. Närmare Stora Hamnkanalens mynning ligger ännu Lilla Torget där det länge bedrevs en omfattande handel med fisk, men det fanns även flottar ute på kanalen för fiskförsäljning liksom bodar vid Tyska kyrkan. Under 1800-talets slut flyttade fiskhandeln västerut till platsen där vi ännu idag har ”Fiskekyrkan”. Bönderna kom från områden långt utanför staden med häst och vagn för att sälja sina varor. Viktiga marknadsdagar köade bönderna innan de vid klockan fem på morgonen blev insläppta på torgen av de poliskonstaplar som övervakade ordningen. Många som sålde varor på torget gav kredit till sina kunder. Handlarna hade böcker där skulderna noterades. Det kunde ibland ges långa krediter om kunden var pålitlig. Kontantlös handel är alltså inte någon nyhet. Per Hallén
1Under 1800-talet kunde det vara svårt för köpare och säljare av varor att hitta varandra. Därför gick man ibland direkt till ett stort företag och frågade om man kunde göra affärer. De som drev företagen kallades ofta för grosshandlare och företagen för handelshus. Handelshusen hade namn som Dickson & Co och Ölisch et son. Handelshusen var centrala för handeln. Banker var ovanliga och det kunde vara svårt att få låna pengar. Istället vände sig många till grosshandlare eller familjemedlemmar. Handelshusen var en typ av företag men många gånger var det också ett hem. Då bodde grosshandlaren med sin familj i de övre våningarna, och kontoret fanns i markplan. Det finns flera sådana hus kvar i Göteborg. Familjen var betydelsefull. Genom den knöt man kontakter och kunde få hjälp om det var svårt att betala räkningar. Det var viktigt vem man gifte sig med. Genom det blev familjen större och tryggheten ökade. Familjemedlemmar kunde också hjälpa varandra genom att berätta att man var någon att lite på, eller se till att man kunde få vara med i samma föreningar. Det här gällde för grosshandlaren också.