Sahlgrenska, Centralkomplexet : Änggården 33:1 :: bebyggelse, hälso-, sjuk- och socialvård

HISTORIK

Från sitt första läge i ett hus vid Östra Hamngatan

på 1800-talet har Sahlgrenska steg för steg expanderat

och flyttat till stadens utkanter i takt med stadens

utbyggnad. Det nuvarande läget har sjukhuset

haft sedan 1900-talets början. Centralkomplexet

uppfördes 1956-59, enligt ritningar av arkitekterna

Birch-Lindgren och Lohk, på den ursprungliga

huvudbyggnadens plats. I utformningen prioriterades

korta transporter och en kompakt planlösning.

MOTIVERING

Centralkomplexet speglar sin tids ideal inom

sjukhusplaneringen och tillsammans med kringliggande

byggnader från mer än ett århundrade representerar det

sjukhusbyggandets utveckling från paviljonger i park

över koncentrerade höghuslösningar till en komplex och

kompakt stadsbebyggelse. Det är också en utveckling

av förhållandet läkare-patient, från att läkaren kommer

till patienten till en modell där patienten kommer till

läkaren och tillbaka mot att patienten ska stå i centrum.

Som höghus representerar det också sin tids intresse för

dramatiska accenter i stadsbilden.

BESKRIVNING, KARAKTÄR

Högdelen är ett dominant landmärke i stadsrummet.

Upplevelsemässigt reser den sig som en vida synlig mur

som bryter siktlinjen mot sydväst från Wavrinskys plats.

Platsen framför akutbyggnaden skapar tillsammans

med den centrala gården ett entréområde och en slags

framsida, medan södra delen av anläggningen fått lite

av en baksideskaraktär. De senaste årens tillägg har

emellertid uppförts med målsättningen att skapa en

mer stadsmässig karaktär söder om den centrala axeln.

GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR

Sjukhusområdet har senare förtätats vidare och med

byggandet av medicinska fakultetens institutioner på

Medicinareberget blivit till en stad i staden.