Kungl. Vasaorden :: organisation

Kungl. Vasaorden instiftades av Gustaf III i samband med dennes kröning den 29 maj 1772. Orden avsågs att bli en mera fri utmärkelse i upplysningstidens och merkantilismens anda, obunden av ämbete eller stånd. Orden utdelades från början i följande värdigheter: kommendörer med stora korset,( stora ordenstecknet buret i axelband samt broderad kraschan, fastsydd på vänster sida av bröstet, kommendörer (stora ordenstecknet buret i axelband) samt riddare (litet ordenstecken buret om halsen) Till värdigheten av kommendör med stora korset hörde från 1772 även ordenskedja vid vilket ordenstecknet fästes vid särskilt högtidliga tillfällen, då konungen givit befallning att kedja skulle anläggas. Kedjan bestod omväxlande av gyllene vasar, holsteinska nässelblad samt merkuriusstavar. För utlänning utgjorde kedjan en särskild utmärkelse och har förlänats ytterst sällan. Storkorset av Vasaorden räknades under hela ordens tillvaro som en synnerligen förnämlig utmärkelse, det var sällan det innehades av fler än 5-7 personer samtidigt vilket innebar att värdigheten i praktiken kunde betraktas som Sveriges förnämsta ordensutmärkelse, även om Serafimerorden formellt innehade den ställningen. Antal serafimerriddare brukade vara runt 10-15 stycken.

Ordenstecknet bestod 1772-1860 av en guldvase omgiven av ett rödemaljerat skriftband med guldbokstäver: GUSTAF III INSTIKTARE MDCCLXXII, härav den ursprungligen populära benämningen "Vasatrissan". År 1844 flyttades kommendörstecknet till till halsen och kröntes med en kunglig krona. Riddartecknet som till samma år burits kring halsen flyttades nu till bröstet. År 1860 placerades det ursprungliga ordenstecknet i mitten av ett vitemaljerat malteserkors för att uppnå likformighet med de övriga riddarordnarna. Samma år fick kommendörerna en kraschan som skilde sig från storkorskraschanen på så sätt att den saknade de holsteinska nässelbladen mellan korsarmarna. 1873 delades denna värdighet i två klasser, kommendör av första- och av andra klass den sistnämnda var till 1889 förbehållen utlänningar då graden öppnades för svenska- och norska undersåtar. Kommendörskraschanen bars av kommendörer av första klassen. Riddarvärdigheten delades på samma sätt år 1889, den andra klassen förblev förbehållen utlänningar. Ett Vasatecken samt Vasamedaljen i guld och silver av 8:e (33mm) och 5:e storleken (24mm) tillkom 1895. Vasatecknet blev även det förbehållet utländska undersåtar. Ordensbandet var grönt, orden upphörde att utdelas 1975-01-01 och är sedan dess vilande.

Orden skulle ursprungligen tilldelas som erkänska för: konster, handel- och industri samt för insatser om jordbruksnäringen på hög nivå men kunde från 1800- talets mitt även utdelas som vedermäle för viss tids tjänst eller i övrigt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag. År 1955 återfick Vasaorden, genom beslut i ordenskapitlet, sin ursprungliga karaktär av "fri" orden och skulle hädanefter icke vara knuten till något ämbete eller tjänsteår utan förlänas för särkilda, individuella insatser inom sina ursprungliga målgrupper.